Jag har inget socialt liv längre, förlåt om det är någon som skulle sakna mig, annars tycker jag mest bara synd om mig själv. Nädå, eller jo, men bara lite.
Jag har precis gjort klart det sista jobbandet för dagen, förutom att skicka skiten till huvudkontoret, med det får stå och gå över natten.

Idag satt jag klistrad bakom kameran i 7 timmar i sträck utan att dricka, äta, gå på toa eller ens lämna rummet. Jobbdagen på skolan i sin helhet pågick från 7:00-16:45, sedan hade jag ett jobbrelaterat möte 17-19:30, sedan har jag förberett morgondagens jobb fram tills nu, strax efter 21. Det blir i runda slängor en nätt 14-timmars arbetsdag.

Men å andra sidan tror jag att det är ett av det roligaste jobben jag haft, så det kanske är värt det. Men jag saknar mina vänner, på riktigt.
Det är inte så att jag inte vill ha det här jobbet, det är ju självvalt, men fy vad det är båda mentalt och fysiskt utmattande. Man vänjer sig kanske.

Nä, nu ska jag inte gnälla mer.  
Ville kanske bara meddela att jag inte trillar av jordens yta.
Sova, sova, säng, säng, säng. JA!