Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Resan

Detta skrev jag då jag var inne i "svängen" med operation, behandling"


Vem är jag - betraktelser under mitt livs resa…

För många långa dagar sedan var jag en glatt studerande tonårsmamma.
Jag hade påbörjat en utbildning till behandlingsassistent.
Jag var mamma till en glad, söt tjej som med tillförsikt var på väg ut i sitt eget vuxenliv.
Jag hade precis fått veta att vi hade fått en större lägenhet. Nu skulle vi slippa att bo 2 vuxna och en tonåring+ 1 hund i en liten 2:a med balkong. Nu skulle vi äntligen få bo på markplan, med en uteplats, varsitt sovrum och jag skulle få en trädgård!
Jag var blond och hade halvlångt hår, var lite mullig bara och visst tyckte jag att vissa dagar var jobbigare än andra när min fibromyalgi gjorde min kropp öm och värkande. Men jag levde!
Jag hade en framtid, en familj, en framtidstro...

Sen kom den 11 september 2003.

Jag hade en mammografi-tid tidigt på morgonen.
Då fick jag den bröstcancerdiagnos som sedan har förändrat mitt liv TOTALT. På både gott och ont. Vad som överväger, tja.. Det varierar dag från dag.
Allt snurrade runt på ett overkligt sätt, diagnosen, tider, biopsier, cancer, CANcer, CANCER

Helt plötsligt satt jag på ett tåg - Cancertåget – Ingen planerad ankomsttid, ingen hållplats, ingen vet när det är framme, när det stannar. Om det någonsin gör det.
Vi är många som åker med – helt ofrivilligt.
Under resans gång så ser jag mig själv. Vem är spegelbilden som möter mig varje gång jag tittar i spegeln?
Först möts jag av ett skräckslaget ansiktsuttryck. Panik och rädsla lyser i ögonen. Tårar som rinner. Min sambo försvinner.
Ett förband skymtar till på min vänstra sida –jag har en hukande kroppshållning. Julgranar lyser upp landskapet utanför tågfönstret.
Ett huvud utan hår, nästan inga ögonfransar, schalarna byter färg. Jag ser nyårsraketer.


Våren passerar utanför utan att jag ser den – allt är en dimma av gift.
När försommarsolen börjar lysa utanför på landskapen som passerar förbi så har spegelbilden fått lite färg på kinderna, ögonen orkar glittra lite grann. Spegelbilden har börjat få tillbaka håret – stubben syns. Men hon ser trött ut, mycket kraftigare, orörligare.
Tåget rusar vidare, var är hållplatsen?
Hur gick det till?
Vart tog jag vägen?
Inte kan jag få mitt liv tillbaka. Det är för alltid förändrat. Jag kan inte återgå till vare sej arbete eller studier.
Nu är jag mörkhårig, korthårig, sjukskriven och har ständigt fysiska eller psykiska påminnelser i kroppen.
HELA LIVET är förändrat!
Just nu så är jag frisk och färdigbehandlad och försöker leva livet en dag i taget. Jag försöker se fram emot olika saker som ligger framför mig.

Bröstcancern har tagit mycket ifrån mig.
Bröstcancern har givit mej mycket.

Jag väljer att kalla dom sjukdomsvinster. Jag har fått en helt annan syn på livet- ni vet vad jag menar. Jag har fått förmånen att möta nya vänner med erfanerheter som liknar mina.
Visst är allt förändrat – hela jag – utifrån och in – inifrån och ut.
Den nya Kajsa står och tittar ut genom cancertågets fönster. Tåget börjar sakta ner farten.
Snart stannar det, snart, snart. Jag kliver av och tittar mig omkring. Tänk, jag köpte inte ens en biljett och ändå så togs jag med på en oändligt lång och oviss resa. Hur ska jag lära mej att hitta här, i min nya tillvaro. Förhoppningsvis så har jag hela livet på mig!

       
5 September 2007  | CANCER-på liv och död | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & A-C H                                             Skaffa en gratis hemsida