2007 - 7

- "Vad fan gör jag om tio - femton år?" - tankar från köket.

Jag är helt fascinerad av hur en människa kan ha så mycket ointressant att säga inom loppet av ett par timmar. Våran IV-lärare, sömerska Aina, har nog den tråkigaste stämman som finns. Och nej, tro inte att jag sitter här och klankar ner på hennes kunskaper. Inte alls. Grejen är bara den att man inte skyller ifrån sig, repeterar x1000 och småler åt en som om man vore fem. Herregud. Kvinnan ger mig huvudvärk. Minst sagt. Och inte kommer man framåt tack vare hennes genomgångar. Hur som helst ..

Veckorna flyger verkligen förbi. Det känns som jag slutade nian igår, började gymnasiet imorse och fyllde 17 för ett par timmar sen. Det är rätt komiskt att man fyller 18 om ett par månader. Fan! Jag är ta-mig-baklänges livrädd för att bli gammal (och ändå så ligger hela livet framför mina fötter). Tanken skrämmer mig. Tänk om man blir en äkta Svensson - villa, volov och hund. Uuuhh. Visserligen så är det inget fel med det - om man vill ha det så! Jesus - jag kom till världen när moder var 22? 23? Om jag sätter mig in i hennes situation betyder det att jag har 4-5 år på .. nej, blä! Det går inte. Fy och fläkta! Man har fan inte mycket tid - och här sitter jag, dricker té, grubblar och tycker att världen är upp och ner.

Tänk om man kunde lära sig att uppskatta saker för det de är, och inte för det man önskar att de kanske var? Tänk om man kunde sluta grubbla över telefonsamtal som aldrig kom, om man kunde skita i små obetydliga saker man ångrar att man gjort? Tänk om man skulle våga säga precis hur man kände, eller om man vågade säga något överhuvudtaget? Tänk om man vågade tappa kontrollen för ett ögonblick, om man vågade blicka framåt? / Er Hanna