Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Maj (2020)
>>


Nu är det slut, Tack o Hej!


Sitter här hemma deprimerad...
Det känns just nu som att det bara är för mkt negativa händelser i mitt "hundliv".
Hade ett tag allvarliga funderingar på att köpa en ny hund, men det är nåt som jag dragit mig för in i det sista.
Vet att många människor tycker att det är härligt att ha flera hundar.
Jag hör inte till dem!
Jag vill ha en hund, och ägna min tid åt att träna och hitta på saker med just den.
Inte springa runt och ha dåligt samvete för att man inte hinner med allt som man hade velat göra och hela tiden ha en annan sittandes i bilen och vänta på sin tur...
Det har ju gått rätt så bra att ha två då den ena är såpass gammal som Kali är, och mao inte kräver lika mkt tid men jag har ständigt dåligt samvete för henne trots allt.
Kan knappt föreställa mig hur det skulle vara att ha två stycken lika arbetsintresserade som Brassan och dessutom så unga... Men nu har jag även slagit den tanken ur ”hågen”.
Det blir ingen ny hund.

Nu är det snart 1.5 år sedan Eassa var fullt frisk och hel... :-(
Självklart har det funnits kortare stunder då jag kunnat träna henne trots detta men hon har inte varit fullt hel eller fullt frisk eller i full kondition sedan slutet av April förra året och nu börjar det kännas för jäääääävligt!!!
Och när man minst anar så dyker nåt nytt upp.
Sedan i början av Maj i år har jag nästan uteslutande ägnat mig åt "sjukgymnastik" och friskvård (sim på blå stjärnan, massage hos utbildad massör, sjukgymnastik/friskvård hos dipl. sjukgymnast, samt att jag själv masserar henne ett par ggr i veckan, vi har gjort samtliga övningar vi blivit ombedda att göra).
Detta började ge resultat och hon hade musklat på sig riktigt fint, fick mkt beröm av både sjukgymnasten och massören för utvecklingen... De orden hade knappt klingat av i huvudet på mig innan hunden helt utan anledning blev halt igen och jag höll på att fullständigt tappa modet! (det har nämligen varit så av och till sedan i jan/feb)
Hur skall hon någonsin kunna hålla för att träna/tävla om hon blir halt av en promenad var min enda tanke!

Hur som helst efter att ha samlat ihop mig igen köpte jag nytt simkort, bokade in nya tider, diskuterade simträningen med sjukgymnasten nere på Blå och hon var sååå imponerad av den lilla hunden i bassängen, hade aldrig tidigare sett nåt liknande.
Hon är så härligt intensiv, men däri ligger ju också en stor del av våra bekymmer. Hon kan ju aldrig röra sig på ett lugnt sätt, det skall kastas hit och dit i ett tempo som mer liknar överljudshastighet än nåt annat…

Hur som helst vi fortsatte vår träning för att nå någon form av hel hund, och en del i det är inte bara att simma på blå utan hon har även fått simma en hel del ute i sjöarna.
Det har ju funkat bra alla tidigare år, men icke nu då!
Nu fick hon vattensvans helt plötsligt och det var inget trevligt tillstånd kan jag meddela!
Hua vad ont hon hade den lilla damen!
Lugnt och fint tog vi det i ett par dagar, konstaterade att hon kanske inte skulle simma så mkt mer utomhus då det började bli lite kyligt och hon gillar att ligga i o simma ett tag. Men tänkte jag vi har ju blå att simma på, men icke!
Strax efter vattensvansen åkte vi på nästa smäll, nämligen en grymt aggressiv hudinfektion som jag är fullständigt övertygad om att hon dragit på sig sedan blå överdoserat kloret i sin pool, (min åsikt, men jag är väldigt övertygad!)
Detta resulterade i att hon sprack i hunden mitt framför ögonen på mig, i stort sett från svansen upp till manken, ner på båda sidor av bålen, större delen av hunden alltså!
Helt sjukt!!!
Har aldrig tidigare sett nåt liknande!!!
Resultatet, penicillin i över 1 månad.
Då den kuren var avverkad, var vi i början av förra veckan ute o plockade svamp varpå hunden till synes utan anledning blir mer eller mindre förlamad i bakre delen av kroppen.
Det slutar med att jag får ringa till mammsen o be henne komma och hämta oss, Eassa har svårt att gå överhuvudtaget.
Bara några dagar senare drar den lilla jycken iväg på viltjakt och är borta i drygt 40 minuter och då hon kommer tillbaka, är hon så utmattad att hon inte kan göra annat än bara lägga sig ner, orkar inte ta ett steg till, har sträckt sig ordentligt på insidan låret och uppe i ryggen.
Själv kan jag knappt fortsätta gå då tårarna bara strömmar ner för kinderna!
Jag är så jävla ledsen, förbannad, besviken och jag vet inte mer hur jag kan beskriva detta!
Fullständigt uppgiven!!!!!!!!
Vi åker direkt ner till massören som kör frenetiskt med laser på stora områden…
Blir beordrad att ta det ännu mer lugnt och utföra ännu mer massage, när skall man nånsin få tid över till nåt annat???
Jag lägger såååå mkt tid, energi och inte minst pengar på att få hunden hel (vågar inte ens fundera på hur mkt pengar jag lagt på hennes "friskvård" i år...) och så är det som bortkastat i ett nafs....
Denna veckan har vi varit hos Annika Falkenberg i måndags, Massör-Anna på onsdag och idag var vi hos Vet, Nödinge.
Det var också idag som jag kände att den sista droppen föll i bägaren, nu går det inte längre!
Det kändes som om cirkeln slöts, det var också ett ögonblick då jag bara kände för att sätta mig ner och gråta!
Uppgiven är bara förnamnet, och förbannad, det känns så jävla orättvist!!!
Det finns folk som inte ägnar två röda sekunder åt att vare sig värma upp eller varva ner sina hundar, aldrig stretcha eller massera osv… och jag som slår knut på mig själv…
Orättvist, så känns det…

Vet inte riktigt om jag kan sätta ord på de känslor jag upplevde men jag skall försöka!
Idag fick jag nämligen reda på att vi borde ta det lugnt i ytterligare ca 6 veckor, samt sätta henne på smärtstillande och antiinflammatoriskt samt börja med akupunktur, och då kände jag faktiskt att jag kan lika gärna lägga ner detta direkt!
Det känns som om vi då hamnar tillbaka där vi var då vi började i maj, hunden tappar i muskulatur och måste därefter byggas upp långsamt, och mkt långsammare än det vi gjort hittills och mer kontrollerat/övervakat det tror inte jag är möjligt!
Det finns ingen möjlighet att någon kan lägga på muskler om man tar det lugnare än vad vi gjort under de senaste månaderna.
Och absolut inte nu då hon inte längre kan simma.
Nästa grej var att försöka se till att hon inte gör några tvära kast eller vändningar, vilket är absolut fullständigt omöjligt!
Den hunden har ett sådant rörelsemönster att hon gör tvära kast o vändningar även i helt stilla stående, lätt överdrivet, men absolut bergsäkert är att jag inte kan kontrollera henne så att det undviks.


Nästa fråga är om jag orkar med detta, igen o igen o igen…och det är svaret på den frågan som jag nu kommit fram till, och det orkar jag inte!
Hade någon kunnat säga åt mig att gör du detta kommer hunden att bli frisk… då hade jag kunnat göra nästan vad som helst, men det värsta är att någon sådan garanti finns inte.
Då kanske många tycker att det är lite looser aktigt och att jag bara ger upp men sätt er själva i denna situation…
Tänk att siktet varit fullt o fast inställt på SM, ni har lagt så mkt tid på eran träning att ni faktiskt inte har nåt annat liv, tragiskt men sant, jag är ensamstående för att jag inte har tid/ork att bry mig om någon annan samt att jag alltid stört mig på ett ständigt klagande över all tid som läggs på hund… (hur befogat det än varit)
Det senaste 1.5 åren har inneburit mer tid och pengar på sjukgymnastik och friskvård än vad andra lägger på sin hund under en hel livstid, hela tiden med hoppet om att den lilla pärlan skall bli hel och man äntligen skall få njuta av allt det slitjobb man lagt ner.
Men icke!
Istället blir man ombedd att ta det lugnt i ytterligare 6 veckor och köra på med akupunktur.
Jag tror säkert att akupunktur är oerhört effektivt och det kan säkert vara en bra grej att sätta henne på smärtis och anti inflammatoriskt men jag måste ändå säga att jag är skeptisk!
Så pass skeptisk att jag faktiskt tror att jag tänker välja att ”skydda” mig själv genom att sluta hoppas.
Visst vi skall pröva även detta men jag tror faktiskt inte att det kommer att hjälpa och jag vet att jag kommer inte orka fler vändor med höga förhoppningar som bara grusas.

Så jag har helt enkelt bestämt mig för att sluta med hundträning!
Jag orkar inte ha fler än en hund och jag orkar inte göra mig av med lilla gullebrassan och jag orkar inte med mer sjukgymnastik/friskvård, så jag har bestämt mig för att Eassa skall få bli aktiv ”sällskapshund”.
Självklart kommer hon att få fortsätta göra kuliga aktiviteter samt gå på härliga promenader men vi kommer att sluta med lydnadsträning på appellplan, vi kommer inte att köra nåt sök, vi kommer inte mer att tävla osv…
Och med de målen borta så gör det kanske inte så mkt om hon haltar lite då o då, det kommer iaf förhoppningsvis inte att generera en depression hos mig mer.
Och just nu känns det väldigt viktigt, jag vill inte vara såhär deppig och trist, jag har alltid varit glad o positiv, men så är det inte längre och då är det nog dags att ändra riktning...

Så idag lägger jag nog drömmarna på hyllan, o tackar för mig!





14 September 2007  | BLOGGEN | 15 kommentarer
Usch vad hemskt! Jätte tråkigt att höra, ni som verkligen är ett med varandra. Jag håller tummarna för er i alla fall! Hälsningar Josefine med vovvar

Webbplats: http://www.bolteus.se
Skrivet av Josefine den 9 November 2007 09:01
Hej Helene, tråkigt! Men du som person har ju trots allt gillat det här med hundträning / tävling. Brassan é sällskapshund med kuliga aktiviteter, OK. Då har hon det bra ju. Helt rätt, ta ett brake. Men för att DU skall trivas så kanske det inte skulle skada att ha en ny som du tränar med och så småningom tävlar med efter ett tag, för visst är det roligt! Ställ inte de höga förväntningarna på dig själv eller på hunden, det blir vad det blir. Du har definitivt potential! Brassan kanske också skulle må ännu bättre med lite konkurrens. Så, ta nu hundlivet i kragen och kom igen med dj. anamma. Kom igen nu!!!

Webbplats: http://www.fidoshundsport.se
Skrivet av Bengt den 7 November 2007 21:59
En STOOOR KRAM till er!!! Vet inte vad jag ska skriva.....
Skrivet av Rosmarie & Extra den 20 Oktober 2007 18:55
Hej Heléne! Hade inte varit ut här på ett tag och såg just din uppdatering, blev nästan gråtfärdig när jag läste hela detta inlägg! Så himla trist att ni ska vara så motarbetade. Men om du ger upp nu (och får en liten paus) så kanske ni kan samla lite kraft och komma igen senare i alla fall.... ett litet hopp kan man alltid ha kvar!! Ha det så gott och deppa inte ihop! Ta hand om er alla!

Webbplats: http://www.beauceron.se
Skrivet av Jenny & Kvick den 1 Oktober 2007 17:47
ja, håller o håller... vet inte om man kan kalla det så när hunden är halt i flera dagar efter, men det verkade vara det mest kontrollerade sättet för henne att få lite utlopp på uppdämd energi...

Webbplats: http://www.nogg.se/rapportseassa
Skrivet av Heléne den 27 September 2007 21:14
Hej! Hörde allt att ni var ute och sprang i uppletande rutan, härligt att hon håller!
Skrivet av Vicky den 25 September 2007 20:39
Otroligt tråkigt. En hund och en matte med sådan potential, fy f...n vad orättvist. Men Helene, jag är helt säker på att vindarna kommer att vända, så är det alltid även om det låter lite "floskligt". Ta hand om DIG och hundarna nu och släpp allt ett tag, du måste få ny energi. KRAMAR från Stina med Dimma
Skrivet av Stina den 25 September 2007 15:11
Tänker på Er!
Skrivet av Vicky den 23 September 2007 20:56
Usch, verkligen trist för dig! Jäkla tuff läsning.. Så himla trist när man inte kan hålla på med det som är mest kul. Men någonstans hoppas man att det finns något positivt som väntar runt hörnet. Hoppas det dyker upp för dig snart. Lycka till och krama din goe hund!

Webbplats: http://www.jaktgolden.just.nu
Skrivet av TONY den 20 September 2007 13:31
Hej Heléne! Vet inte riktigt vad jag ska skriva.....mera än att jag tänker på dig! Om någon tycker att det är looser aktigt,ja då vet jag inte vad.. Jag tycker att du har varit/är SÅ tapper med allt som hänt!!!!! STORA KRAMAR till dig och hundarna Nina,Inka och Goa

Webbplats: http://www.nogg.se/schaferflickorna
Skrivet av Nina den 20 September 2007 01:07
Det är få personer som lagt så mycket tid och pengar på sin hund som du!! All heder till dig!! Du skall inte på något vis ha dåligt samvete för att du tagit det beslut du gjort. Det hade ju varit intressant att veta vad grundorsaken är, men ibland får man leva i ovisshet... Jag saknar dig verkligen på sökträningen!! Har du lust så kan du komma och vara med. Du behöver inte ens figga ;) bara du kommer, så kan du träffa min lilla Morra också innan hon hinner bli vuxen! Jag förstår fullt och fast ditt beslut om att inte ha fler hundar. Det är jobbigt med det ständigt dåliga samvetet, man räcker aldrig till. Jobba heltid och sen ha tre hundar - näää. Há dé nu så bra du kan ha det!!
Skrivet av Monica Vera Morra den 18 September 2007 08:37
Heléne....är så himla ledsen för er skull att det inte går att beskriva. Hoppas ändå att du kommer ändra ditt beslut (man är ju inte mer än människa) när allt lagt sig. Förstår att besvikelsen just nu är oerhört stor och luften gått ur dig efter alla turer. Skitjobbigt när all rehab med all den energi (och inte minst pengar) man fått lägga inte ger avsedd och önskad verkan. Håller verkligen tummar och tassar för mandelmassan och dig. Finns här, du vet var....om du känner för ett snack och en fika. Många kramar från oss på Granbacka!

Webbplats: http://bosetti.se
Skrivet av Maysan den 17 September 2007 13:52
Åh Heléne, som jag lider med dig. Alla vi som varit med dig under lång tid vet ju vad detta innebär för dig. Jag känner sån sorg för dig nu, vet inte riktigt hur jag ska sätta ord på det. Har ju varit så nära själv men inte kunnat släppa. Vi är ju totalt inget utan vår hundträning lixom. Å målen.... fan. Smält detta lite. Kan ju säga att jag själv varit där du är med en tidigare hund med rätt kapacitet, men när tiden gick så kunde jag ändå inte låta bli. Fast det har ju iofs inte genererat i bättre lycka. Jag känner med dig, jag vet vad du går igenom... snälla du, ring om det är nåt!! Kramar Anna

Webbplats: http://www.bc-tina.se
Skrivet av Anna den 15 September 2007 18:26
Lilla Hélene jag lider med dig men förstår ditt beslut. Det är för j-----t att just du & Eassabrassa ska råka så illa ut. Tror inte att ngn kommer tycka att du gör fel. Gör ngn det är det synd om den personen som tydligen inte har så mkt att tänka med. Hoppas du fortsätter komma på olika sammankomster i Rapports regi. Vi har ju trots allt ganska roligt även utan hund. Beklagar verkligen att det blivit såhär. Kram från oss.
Skrivet av May & Loppan den 15 September 2007 13:23
Hej Helene! Vad ledsen jag blev när jag hade läst om allt som hänt Eassa och dig den senaste tiden . Att vilja så mycket och att ha Höga Mål med sin hundträning och att allt Raserar gång på gång är en Mardröm . Har tänkt många gånger på er och jag känner verkligen med dig. Jag förstår att du ger upp efter allt som du gjort för Eassa det är få som skulle orkat så länge som du gjort . Vad har du fått för Diagnos på hennes Haltande ? Famlar dom i Blindo? Precis som du säger om att ha flera Hundar känner jag också men ändå skaffade jag Casper när Sita var 2 år som Reserv var lite Ego för jag blev så Deppad när min Rottis Ida dog bara 6 år gammal . Många Kramar från Maggan
Skrivet av Maggan o Casper den 15 September 2007 13:19
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Heléne Gustafsson                                             Skaffa en gratis hemsida