Så fel, men ändå så rätt...

När allt väl kommer till kritan blir allt så fel, jag vet inte nått längre. Jag går bara o drar benen efter mig tyvärr och hoppas att dagen blir som den ska vara, Perfekt!

Vi kallar det "det", för det är så jobbigt alltså, varje gång blir jag salig och bara vill, AHH shirre. Men är så trött på mig själv för det, det blir inte så låt det va istället, men går inte att få bort det ur tankarna.. Vet inte varför men, "det" gjorde nått med mig som var väldigt speciellt för just mig och vill bara en gång, en gång och ingen mer gång? Kan det vara så enkelt eller är det bara jag som tror. Jag är ju inte ensam om det, så mycket vet jag! T.ex. Faan punkt punkt ?! Men vad gör man, allt blir jämt fel o man känner att just "det" skulle passa en, men man inte kan eller får?

Jag är inte den perfekta, kommer aldrig att bli, men är den jag är och det kommer jag alltid att vara! Det är det jag passar bäst som så jaa, går inte ändra tyvärr, om så ibland skulle vilja..

Så vet att jag gör snesteg och skämmer ut mig då och då, men fortfarande inte kan låta bli!  HERRE GUUD!  Varför? "Det" är som en enda sten i en grusgång, inte ett skit egentligen!

ahh..

Gårdagen var ju lite halvseg, skulle gått på bio, men fanns bara utspridda platser så vi gick tillbaka till Oskar! Faan att jag ville ut, var så in i PEPP! Men vit helg måste man ha alltså, annars blir man feeel! Tack för natten Johanna:D alltid miiis!

Flytt snart? måste måste! hih, min guldfisk och jag !

Jag vill kasta loss,
och lära mig slåss.
Raka av mitt hår,
och bäras ut på bår.
Ta tjuren vid hornen,
och hålla dom hårt.
Bita på sanningen,
Och kväva all gråt.

Jag kommer inte hem ikväll,
om jag känner mig själv.
Låt oss ta farväl,
av både hjärta och själ.
Jag kan ta ett långt hårt straff
för alla stunder vi haft.

Faan punkt punkt