Så är jag då tillbaka igen efter en veckas uppehåll från skrivandet,tillbaka både på gott o på ont måste jag nog tillägga.

Har verkligen behövt denna paus,då mkt händer o pågår i mitt o min familjs liv just nu,saker som gjort att man börjat i fråga sätta varför man fortsätter kämpa och om man ska fortsätta.

Jag sover väldigt dåligt o har knappt gått utanför dörren,så jag har mkt tid att grubbla o fundera i min ensamhet,vissa saker pratar jagh med min man om och vissa saker dom stannar hos mig och i nån sorts inre resonemang så försöker jag hantera dessa jobbiga/känsliga saker ensam.

Som det är just nu så känner både jag o min man att det aldrig kommer att vända,vi kommer alltid få kämpa för vår familjs överlevnad,men vi biter ihop o klarar av vardagen så gott vi kan så att det ska fungera o bli det bästa för vår son.

Det är han som är ljuset för oss,utan honom hade vi gett upp för länge sen,Och äntligen har han hamnat helt rätt i skolan,i rätt klass,måmga kompisar,det går bättre o bättre i ämnena så den framgången håller vi fast oss i för att hitta extra kraft o styrka för att fortsätta.

Viktigaste för mig är o förblir min man o son,Min familj betyder allt!!

Önskar er en godnatt!!

UlrikaEriksson