2007 - 30

Löven faller över asfalt och plåt. Hösten sprider sig mellan gator och torg. Mörkret lägger sig över en stad som inte riktigt har någonstans att ta vägen.

Och jag vet, det blir inte bättre än man gör det. Fan, jag har varit där allt för många gånger. Livet är varken ris eller ros. Man duger, men inget mer. Prestationerna räcker inte till och av misstag faller man ner i en håla - till hälften fylld med lava - till hälften fylld med frost. Visst, det kan vara dåligt idag, uselt imorgon eller över förväntan om fjorton dagar. Men det är så fruktansvärt lång tid tills dess, och jag, jag är rastlös. Rastlös, och trött på alla jävlar som försöker leva upp till någon annans förväntningar. Ta er i kragen, för fan!

Till Lars Winnerbäck - jag håller inte med de kritiker som sågar Daugava. Jag skiter fullständigt i om den inte låter som föregående plattor. Bryr mig verkligen inte om folk finner texterna svårtolkade. För de har fel,  så fel! Tack för att du är så rak på sak. Det är naket, smärtsamt och vackert. Det låter fånigt, jag vet, men du kommer rädda min höst. Tack! / Er Hanna

Det finns en tätort på en slätt
Ett kyrktorn sträcker sig mot himlen
Som en tiggare under slummen
Du ser det från den stora vägen

Om du reser dit i vår
Säg att jag gärna kommer åter
Ifall allting är förlåtet
Att man blir klokare med åren

Om jag kommer dit igen
Har du en plats där jag kan vila
Ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån
Ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ån

Hälsa skönheten i norr
Säg till Viola att hon lyser
Att hon var vackrare än sången
Och att jag önskar att jag skrev den
Fråga krigarna i väst
Var dom gömde sina byten
Se om någon av dom kom undan
Och kanske lever av det ännu

Om jag kommer dit igen
Har du en plats där jag kan vila
Ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån
Ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ån

Gå till huset med balkong
Där järnvägsbommen ringer
Under den varma, svarta plåten
Har jag lämnat några drömmar

En dag lämnade jag allt
Man kunde låta tiden vara
Det känns som andra sidan jorden
Vi kanske hade alla svaren

Jag har kämpat med en dröm
Jag ville inga brustna hjärtan
Inga slitningar i blodet
Jag ville hitta Söndermarken

Om jag kommer dit igen
Har du en plats där jag kan vila
Ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån
Ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ån