det är ruggigt kallt ute, bara snön som fattas nu, sen är det vinter på riktigt. tänk att få klä på sig hur mycket kläder som helst och bara rulla runt i snön, åka pulka och njuta. ligger här i sängen och lyssnar på lite julmusik, alltid lika mysigt, även om det är några veckor kvar. men jag har börjat räkna ner, vi närmar oss årets mysigaste stund.

jag börjar vänja mig nu känns det som, men även den här gången kom det som en chock, dock tog den inte alls lika hårt som sist, men klart att det sårade. jag vet inte vad jag ska tro längre, vet inte om jag vågar tro överhuvudtaget. du gick i hennes fotspår vilket fall, trots allt du sagt, att du aldrig skulle kunna göra något liknande mot en vän. men det är lätt att vara efterklok, hoppas ni har lärt er något, hoppas verkligen det för erat eget bästa.

helgen har inte varit vidare händelserik. emelie, kvinnan i mitt liv sov här i lördags, vi åt godis och hade mysigt som vanligt. är glad att du vågade, och jag förstår om det kändes jobbigt. men det gav mig ytterligare ett tecken på att du är en äkta vän och någon som vill mitt bästa. du är inte som alla andra, du är så mycket bättre, och det är jag glad för <3

en bra början på veckan blev det iaf, lugn dag i skolan och en kväll full av prat och mys, känns alltid lika skönt att prata med någon som förstår, som har upplevt samma saker, känns skönt att vi började prata, och då menar jag om allt.

du vet att du alltid kommer att ha en plats i mitt hjärta, och att du alltid kommer betyda en hel del. men det ser mörkt ut, vi sa att ingenting skulle få skilja på oss, men det känns som att dom orden är som bortblåsta. hoppas det blir bättre, om ett tag, jag hoppas att du hoppas att vi tillsammans hoppas att de ljusa stunderna snart kommer tillbaka.