Linda från Wik med fleras hemsida
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


till en vän

Kanske var det att löven prasslade under fötterna där jag gick. Eller blommorna som tittade fram ur den knappt tinade jorden. Eller så var det de rytande och tjutande ljuden från isen. Eller vinden i de gamla träden. De kanske var de trötta ansiktena som gick ner mot matsalen på den knastriga grusgången. Eller kanske rådjuren som vågade sig fram. Eller löven som föll röda ner mot marken. Det kanske var snön som var vitare där än någon annanstans. Eller solnedgången som förtrollade mig varje kväll, ja det måste ha varit solnedgången. Eller vad det kanske också att maten smakade så bra där. Att fåren bräkande kom emot mig när jag gick promenader. Eller att solen var extra varm när den vågade sig fram. Det kanske var era ansikten. Skolans instängda atmosfär och värme och kärlek trots sina mörka korridorer. För jag kan aldrig minnas att den någonsin var upplyst ordentligt. De kanske var soffan som var hård och full av råttskit. Eller så var det lukten av damm i teaterlokalen. Eller dina trumljud från din replokal. Men jag har aldrig varit så lycklig som jag var då. Så befriad. Så lättad. Men visst fanns det orosmoln men de hanterade jag lika lätt som en ensam vindpust. Jag grävde inte ner mig i vad människor sa, människor som jag inte brydde mig om. Du var en jag brydde mig om och du är en jag fortfarande bryr mig om. I natt drömde jag att ni hade släppt er platta äntligen. Jag har ju lovat dig att jag ska köpa minst två den dagen det blir som ni väl släpper den. Jag hade er musik i huvudet när jag vaknade i morse. Vi har nog förändrats sedan den tiden du och jag. Du har blivit ganska självsäker. Jag har blivit mer vuxen. Men det lekfulla barnet finns i oss båda. Det är därför vi är så lika någonstans. Kommer du ihåg den där nattliga promenaden vi företog oss för många år sedan. När vi stövlade runt i ett snöigt Motala och pratade om livet. I efterhand säger du att du inte minns vad vi pratade om, men det spelar ingen roll. För vi var eniga då. Jag tror att vi fortfarande är eniga. Men jag tror inte att du någonsin läser denna text. Men det spelar inte så stor roll. För en vänskap föddes det där läsåret och den vänskapen har hållit trots alla mil och tystnader. Vi får hålla kvar den, min vän.

/Linda  

19 November 2007  | vänner | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Linda s                                             Skaffa en gratis hemsida