En vecka kvar nu!

Det här är alltså sista måndagskvällen i Sverige på länge. Åh hjälp! Insåg det alldeles nyss när jag skrev det! Resfebern och nervositeten börjar komma nu. Har lite svårt att inse att jag ska vara borta så länge oxå. Ena stunden känns det lite ledsamt och gruvsamt och sådär, och andra stunden känns det upplyftande, roligt och spännande.  Och ibland svävar jag på små moln.. Jaja, det löser sig, som Timbuktu skulle sagt! ;) 

Mamsen har det nog lite värre tror jag. I vilket fall som helst skulle hon i lördags promt ha en "avskedsmiddag" för mig, med familjen och några släktingar/vänner. Nån kläckte tydligen idén att hon borde göra en julmiddag av det hela, eftersom jag ju inte kommer vara här i jul. Sagt och gjort, det blev julmat för hela slanten! Skinka, gröt, köttbullar, prinskorv, sill och leverpastej och grejer. Hon dukade t o m med juldukar! Och jag är egentligen inte ett så stort fan av julmat, förutom sillen, köttbullarna, gröten och möjligen skinkan.. Men tanken var ju god. Som grädde på moset knackade pappa på altandörren utklädd till tomte! Allihop höll på å smälla av! Han hade nämligen bara gått ut med hunden.. Sedan delade han med viss svårighet ut klappar till allihop (glasögonen innanför masken immade igen!). Jag kan ju nämna att den yngsta i sällskapet faktiskt var 12 1/2 år(!) så man kan knappast säga att det var för barnens skull!

Så då har man julen avklarad då! ;)