Jag pendlar som sagt till Gislaved, med buss 132 från Jönköping. Resan tar ca 1,5 timma och är bra sövande.

Det är så fruktansvärt svenskt att åka på denna buss: alla sitter och stirrar i marken på morgonen när man väntar på bussen, alla skyndar sig på bussen och sätter sig på ett säte med två platser: ett att sitta på, ett att ha väskan på. Helst ledigt både framför och bakom, så man kan fälla sätet och slippa få någon annans säte i knäet. (Fram till Öreryd, (då gymnasieeleverna börjar droppa på) är det max 5-7 resenärer, så detta fungerar.)

Men igår: började en man (invandrarbakgrund - Afrika) att prata med mig på busshållplatsen, vi pratade säkert 15 minuter. Det visade sig att han oxå arbetar som lärare i Gislaved. Trevligt! Under tiden kom även kvinnan (som är gravid) och skulle vänta på bussen. Hon hälsade oxå och började prata lite.

Alla gick på bussen med ett leende - det var ju inte så farligt att hälsa på de som man åker på samma buss med varje dag!

           :)  /Maria

ps: fast när vi steg på bussen satte sig alla på sina vanliga platser och fällde bak sätet, precis så som man vill ha det...