Linda från Wik med fleras hemsida
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Majbjörn berättar historier del 1:

Hej alla! Majbjörn har fått i uppdrag att skriva historier till er och här kommer första:

En frusen historia

Han hade inget för sig denna dag, gick omkring och sparkade småstenar så de studsade längs vägen. Han var hemma efter många år hemifrån. Uttråkad gick han ned till sjön där han som barn badat många gånger men i vuxen ålder hade han blivit alltför rädd för vatten och alltför bekväm. Eller rädd och rädd, han gillade inte att bli blöt. Han gillade inte att få vatten i näsan och i öronen. Det låg en tunn isskorpa på sjön. Han tog upp en sten som låg precis vid vattenkanten och kastade iväg stenen rakt igenom isen. Varför han gjorde detta visste han inte. Bara att det fanns en viss njutning i att se något försvinna mitt framför ens ögon. Han skulle just vända om och gå hem när han såg en farbror som stod cirka två meter bakom honom. Naturligtvis blev stenkastaren som faktiskt hette (och heter Karl) rädd att någon helt plötsligt stod så nära honom utan att han märkt det. Karl kände sig förvirrad av den gamles närvaro, han kunde inte känna igen honom och han kände sig rädd. Han backade två meter och kände att den ena foten blev blöt. Farbrodern tittade på honom med en blick som var svår att tyda. Karl visste inte vad han skulle ta vägen. Han kunde gå åt vänster, höger, bakåt eller framåt men alla steg kändes lika märkliga. Att stå kvar kändes inte heller som ett bra alternativ. Han stirrade på mannen som stirrade tillbaka med sin märkliga blick. Karl försökte tuffa till sig. Han tog två djupa andetag och gick närmare mannen igen.

-         Öh, sa han och puffade till farbrodern på axeln. Du ska inte stå här och bara… stå där alltså.

Farbrodern fortsatte att se på honom och han öppnade munnen och sa:

-         Jaså, och varför inte det då?

Rösten var inte gammal och inte ung. Den bara var, precis som hela den gamle mannens gestalt. Rösten var inte heller nyfiken, arg eller glad. Det var svårt att överhuvudtaget sätta några känslor på den där rösten. Den skulle kunna vara allt och ingenting.

-         Hur gammal är du? frågade Karl och kände sig lite modigare men ändå livrädd.

Mannen sa sakligt:

-         Jag är 82, jag fyller det idag. Och hur gammal är du själv?

Det var som om mannen plötsligt fått ett skimmer tillbaka. Plötsligt såg han mer mänsklig ut, han såg ut som någon faktiskt existerade i vår värld. Karl sa med ett försök till avslappnad röst:

-         Jag är 24 år.

Och så la han till:

-         Faktiskt.

Den gamle mannen log och började prata om att han mindes när han själv var 24 år gammal och nyvärpt akademiker.

-         Du har framtiden för dig, sa den gamle mannen. Men det har jag också. Sedan började han klä av sig sina kläder förutom sina långkalsonger och stod framför en mycket förvirrad Karl.

Utan att Karl börjat få bukt med alla sina förvirrade tankar kastade sig den gamla mannen förbi honom och ut på den tunna isen som gick sönder för varje fotsteg mannen tog. Den gamle simmade och frustade i det iskalla vattnet likt ett sjödjur och skrek av kylan och glädje:

-         Fy, fan vad jag älskar att bada! Fy fan vad jag älskar att simma! Fy fan vad jag älskar att vara gammal!

Karl som fortfarande inte fått fatt på sina tankar eller sorterat sina intryck stod kvar och betraktade den badande mannen. Han förstod inte själv hur det gick till men det tog inte lång tid innan han hade följt den gamle mannens exempel och skållat av sig de flesta kläderna, och sprungit ut rakt ut i det iskalla vattnet. Och där tycker jag att vi lämnar de två. Två människor i som frivilligt badar i en isskorpetäckt sjö.

 

/Majbjörn och Linda

 

10 December 2007  | vänner


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Linda s                                             Skaffa en gratis hemsida