Igår var jag ledig och gick upp i ottan för att åka iväg med Pålle (våran kanin) till Roslagstulls Djurklinik. 8.30 skulle vi vara där, men eftersom det ligger nästan inne i stan fick jag åka en bra stund innan för att hinna dit i måndagsrusningstrafiken. Fy 17 för att åka där varje dag till och från jobbet! Jag skulle få tokspel!! Många svordomar senare och med ganska högt blodtryck, klev jag in genom dörren prick 8.30. Jippi!! Fick sitta och vänta en stund i väntrummet. Under tiden kommer det in en man med en hund och jag förstår ganska snart att den ska avlivas. Då blir det riktigt jobbigt och minnena från dagen när Malte dog kommer tillbaka. Försöker blinka bort tårarna, för det kändes lite dumt att sitta där och gråta helt utan synbar anledning.... Hunden traskar så snällt med glad, viftande svans efter sin husse in till behandlingsrummet och jag försöker att tänka på nåt annat.

Sen kommer veterinären som ska operera Pålle och vi får också gå in i ett rum. Hon kollar först att Pålle är frisk efter sjukdomen han hade för ett par veckor sen och lungorna låter bra. Hon förklarar lite snabbt vad dom ska göra och hon påpekar noga och flera gånger att det kommer att se hemskt ut efteråt. Det är en stor böld på vänster kind som dom ska ta bort. Jag får veta att jag ska komma tillbaka mellan 13-13.30 och hämta honom.

Hinner uträtta några ärenden och åka hem och äta lunch innan jag ska tillbaka dit. Den här gången är det mindre trafik och går betydligt snabbare. Får sitta en längre stund i väntrummet än när jag var där på morgonen. Misstänkte att det skulle kunna bli så och därför hade jag varit förutseende nog att lägga i mycket pengar i parkeringsautomaten. =) Det är faktiskt ganska spännande och intressant att sitta i väntrummet hos veterinären! Har man inte bråttom, tycker jag inte att det gör nåt att få vänta. Det finns många djur och mer eller mindre konstiga hussar/mattar att titta på. =)

Först får jag gå iväg och prata med en djursjukvårdare som går igenom en massa papper och information om hur Pålles sår ska skötas och vilka mediciner han ska ha osv. Även den här tjejen berättar om hur hemskt såret ser och för att jag inte ska bli rädd sen när jag ser det. Shit, tänker jag! Vad är det egentligen dom har gjort?!! Sen hämtar hon Pålle för hon vill gärna att jag ska se såret innan jag åker hem. Och det såg verkligen INTE ut som jag hade trott! Jag tänkte att en varböld är det väl bara att skära ett snitt i och tömma ur varet och sen lägga i en dränering. MEN så enkelt var det alltså inte! Dom har gjort ett hål, stort som ett lillfinger, och det är DJUPT. Jag var tvungen att fråga om dom hade tagit bort hans hjärna, för det såg nästan ut så. =) Dom har sytt fast sårkanterna för det är väldigt viktigt att såret läker utifrån och in och det får absolut inte bli nån skorpa på såret! Lite äckligt är det faktiskt och jag tycker synd om Pålle som måste utstå detta, men vad ska man göra??

Såret ska tvättas och behandlas med antibiotikasalva 2-3 ggr/dag och han ska även ha antibiotikamedicin (via munnen) 1 gång/dag. Igår kväll när jag skulle tvätta såret, kände jag nåt hårt med topsen. Trodde att det redan hade hunnit bli en sårskorpa, så Nicke fick lysa med en ficklampa. Nä, det var ingen sårskorpa, utan det var ett ben inne i huvudet. Usch, då kändes det verkligen äckligt! Man ser nästan ända in till hjärnan och det känns som det kommer att ta 100 år innan den långa tunneln har läkt. På fredag ska vi till veterinären igen på återbesök. Hon som opererade Pålle var förresten Marianne Tornvall som har varit med på "Veterinärerna" på tv, ni vet dom med storblommiga, mönstrade skjortor. =)

Lägger in en bild på våran hole-in-the-head-kanin: