Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
April (2024)
>>


I send this smile over to you

Fyfan, vilket krig det var igår. Jag förstår inte hur dom orkar? JAG orkar inte.
Jag sitter här, vid datorn, igår. Sitter o spelar. Varpå morsan o farsan kommer uppstormande och skriker "GÅ HÄRIFRÅN. VI SKA HA DATORN NU. Du kan ju inte sitta här hela tiden, det finns andra som vill ha den.." osv.
Jag blir förbannad och säger att dom inte bara kan komma upp o börja gapa sådär. Att dom får lugna sig. Då brister det för både morsan o farsan. Båda står och skriker utan gränser på mig. Jag blir förbannad, stänger ner och stampar iväg. Smäller igen dörren på vägen ut och farsan kommer springande efter mig och skriker. Jag trodde fan att han skulle slå mig. Fyfan vad rädd jag var.
Jag gick ner, såg på barnprogram med Hannes. Känner hur jag bara vill gråta. "Vad gör jag här?!" Jag lugnar ner mig, sitter o ser Brandy och Herr Morris på Cartoon Network och allt är frid och fröjd. Tills morsan kommer ner igen.
"DU ÄR SÅ BORTSKÄMD OCH ODRÄGLIG!!! Vi borde ha begränsningar gällande datorn, ELLER; DU borde ha begränsningar"
Jag blir förbannad och sitter o skriker tillbaka åt henne, kommer inte ens ihåg vad det var. Men jag var jävligt förbannad i alla fall. Hon skriker tillbaka att jag är respektlös och odräglig. Att dom aldrig fick fara iväg på nå fester när vi var små (Vad nu det hade med allt att göra) och att dom nu ville fara på "Honeymoon" till våren. (Jag sa inte emot...)

Igår var jag verkligen less. Jag ville bara gråta. Satt hela kvällen och försökte hålla tillbaka tårarna.
Jag ville bara packa en väska och DRA. Skita i allt.
Jag trivs inte här, det gör jag inte. Allt jag gör blir motarbetat och nedvärderat av de som ska kallas mina föräldrar.
De uppmuntrar min bror i hans konst, i min skiter de i. De uppmuntrar och berömmer David (bror) för hans G i matte. Mitt MVG i historia skiter de i.
David röker, super och hjälper ALDRIG till hemma. De bryr sig inte. Jag tvättar, hänger tvätten och röjer undan i köket. De blir förbannade och säger att jag aldrig hjälper till, att jag bara "flyr". Jag har valt fel linje (Estet bild & form) men min bror, som går samma linje säger dom är den "rätta" för honom. PERFECT MATCH.
Festar jag någon gång säger jag till dem vars jag ska och ungefär när jag är hemma. Alltid för att de inte ska behöva oroa sig.
Men jag tror att om jag så drog till Afghanistan i full krigsmundering tror jag inte de skulle oroa sig. De skiter i mig. Totalt. Om jag slutar som en pundare i Stockholm med en kanyl som enda sällskap så skulle de säkert klaga på mig att jag hade FEL kanyl.
Jag förstår inte hur de kan göra så mot mig? Kan de inte bara stå ut den lilla stund som är kvar?
Jag flyttar ju snart, kan de inte behandla mig som en MÄNNISKA medan jag är hemma i alla fall?
19 December 2007  | Don Lino | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & W. I.                                             Skaffa en gratis hemsida