Egentligen, så sjukt roligt det är att bli förvånad ibland, speciellt när man tror att inget skulle kunna göra en förvånad. Jag har kommit fram till att jag tänker för mycket. Tror jag behövde det faktiskt, jag har kommit fram till mycket. Jag tror jag är redo att lägga vissa saker bakom mig, att glömma vissa stunder, vissa minnen och till och med vissa människor. ÄNTLIGEN. Den känslan jag känner nu har jag väntat på ett bra tag. Jag släpper taget och faller tillbaka till att vara bara mej, Anna, vanliga Anna. Jag tycker om mig, jag är faktiskt ganska bra sällskap till mig själv.

det är ganska konstigt hur man ser sig själv förendras. För 4 månader sedan klarade jag inte av att vara ensam, bara med mig själv. Jag var tvungen att söka närhet hela tiden, tyvärr. Men sakta men säkert förändrades det, nu älskar jag att vara själv, lyssna på min musik och bara va. självklart älskar jag fortfarande  att vara med mina pullor, men jag känner mig själv på ett annat sätt nu. mer självsäker, kan man tänka att det tog 2 och ett halvt år att känna den känslan igen. Nu kommer jag aldrig låta någon ta den ifrån mig igen.