Här sitter jag med en elletidning från 2006 och läser om “bimbofeminismen” måste faktiskt säga att den fascinerar mig dock inte på ett positivt sätt.

Tjejer kan, vill och törs allt numera.

- Men frågan är om det verkligen är en feministisk rättighet att vaxa musen och skaka rumpan? Säger Jessika Gedin om kvinnokampen mot strippstången.

Många anser att det var år 1995 då Spice girls slog igenom blev det första riktigt girl-power året. Det var då världen skulle frälsas med kvinnlig makt och rätten att bära kort kjol och att ta för sig med ett fniss och en stilettklackspark var viktigt.

Alla skulle ha bilden av att “flickor kan, flickor törs, flickor är starka och coola” (och sexiga samtidigt)

Och helt plötsligt splittrades bandet och alla började tala ut om varandras ätstörningar och sina egna problem. I en intervju med Victoria Beckham så får hon frågan “är du feminist?” hon svarar såklart att hon inte är det.. I Sverige får sångerskan Tess Mattisson samma fråga och den som intervjuar får samma svar.

Det är nu helt OK att INTE vara feminist.

Det var nu uppklarat att feminismen och girlpowern inte var besläktat utan stod tvärtom i vägen för varandra.

Dom som ser det som en kvinnlig rättighet att vaxa musen och strippa, kvinnor som inte vill ta sig fram på männens villkor, utan på deras egna föreställningar och förakt.

Flirtfeministen beter sig som om hon revolterar mot kvinnobilden genom att underordna sig den med den lilla skillnaden att det är ett eget val, inget hon tvingats till av samhället. Det roligaste av allt är ju det traditionella utvikningsargumentet “det är bara en kul grej”.

Dom anser alltså att porrigheten ger kvinnan en unik möjlighet att visa vad hon går för. Ah, man kanske skulle satsa på det, vi blir flirtfeminister vi också..dvs vi som är kvar.

Porrigheten är inne, och historiskt sätt så har den bara tilltalat enbart män och förolämpat kvinnor. Så låt oss säga så här att om du nu producerar eller är en del av den är du tuffare,coolare,friare och definitivt roligare.. Du är alltså inte som andra kvinnor.

Jag kunde verkligen inte sluta att läsa den här artikeln, reportaget eller vad man nu ska kalla det. Och jag bläddrar vidare…

Ett av det tydligaste exemplen på flirtfeminister är gruppen pussycat Dollys, jag känner mig faktiskt inte speciellt förvånad, jag tror att det är fler än jag som har reagerat på alla nakna rumpscener på Mtv, och mycket riktigt från Pussycat Dolls.

Dom är hårddrillade kommandosoldater som inte tänker flytta skrevet från ditt ansikte förrän du köpt deras skiva.

Dom här tjejerna är alltså en rollbesatt grupp som ursprungligen ägnade sig åt striptease.

Jag tycker att den här Jessika som skrivit detta reportage om flirtfeminismen eller bimbofeminismen har träffat ganska klockrent när det gäller just pussycat dolls för lyssna här.

Han som skapade Psc sa såhär “det finns en pussycat Doll i varje kvinna, det handlar om kvinnlig styrka ,om självkänsla. Det handlar om att dansa ensam framför spegeln och ha kul”

Sångerskan i Psc säger såhär “för mig är en pussycat doll någon som både är orädd och sårbar. Vi är starka,men vi gillar att leka

don´t you wish your girlfriend was hot like me? Den textraden ska vara stärkande, vi är sexiga, men vi vill också berätta något på riktigt”

Självkänsla och kvinnostyrka ska alltså läsas ut av textrader som:

I know you like me

I know you do

That´s why whenever i come around

She´s all over you

And i know you want it

It´s easy to see

And in the back of your mind

I know you should be on with me.

Jag skulle kunna hålla på att skriva om det här hur länge som helst jag tycker att det är så sjukt att tjejerna vill på något sett ha lika mycket makt och visa sig vara lika betydelsefulla och få fram jämställdheten att vi gör det vi tror att grabbarna gör- föraktar kvinnor.

Och eftersom just det här repotaget handlade om musikvärldens porrighet så blir jag ännu mer intresserad. Det är musiken man vill höra, en konsert man vill se..

Jag dör.

/ jonna