... Hoppas ni inte har blåst bort i helgen. I går blåste det rejält här... så pass så att Lilleman lätta lite från marken... fast det är klart så heter han ju LILLEman också. Tur att hans matte höll ett stadigt tag i kopplet. Jag däremot är en bamse kille som står stadigt på jorden... fnrr, fnrr! En stolpe blåste ner en millimeter från våran bil. Tur att det inte blev mos av den... då hade det varit slut på Donken turerna... hemska tanke. Annars har jag tagit det rätt lugnt i helgen. I dag visade sig solen och det doftade vår i luften. Så jag fick vårrus i benen... som kossorna på grönbete... ja, är man en "kohund" så... fnrr, fnrr! (Ett litet barn kallade mig för det en gång).
Nanna sött nu, Pussar Håkan=)
Ps, Lilleman tjatar på mig och säger att jag måste skriva att han var bäst på att klippa klorna i dag. Han satt fint i Annas knä, så hon kunde klippa i lugn och ro... ja, ja du får en GULDSTJÄRNA, då. Hur jag betede mig vill jag helst tala tyst om *katastrof*, säger matte... Ops! Säger jag... hehe!