Jag har kommit på någonting, jag vet bara inte vad.

Eller det är i alla fall något i stil med att vi är ju alla olika människor, vi får ju alltid höra "det finns bara en av dig" men varför lever vi inte upp tll det? Varför vill alla bli varandra?
Det är ju så underbart vackert att vara annorlunda.

Det finns bara en av mig och det är jag, det finns bara en av dig och det är du. Det finns bara två av oss och det är vi. - den textraden är ju rena rama bluffen om du går in för att vara någon annan. Innerst inne är du ju unik, varför måste du skydda dig genom att låtsas vara någon annan? Någon som redan finns? Du har så mycket tankar och idéer som ingen annan har, du har känslor och toner inom dig som bara är dina. Det är inristat i själen, din personliga stil förblir din. Men varför vill du ingenting utan kompisar intill?

Samtidigt som jag nu sitter här och skriver och vill förmedla någonting till er som läser så försöker jag också banka in det här i mitt eget huvud. Oftast är det jag skriver saker som jag försökt säga till mig själv, när jag försökt få mig själv att inse att man ska vara den man är och inte bli dränkt i världens regler om hur man ska vara och se ut. Och jag hatar folk som hatar mig för att jag försöker vara den jag är, för att jag försöker hitta mig själv. För att jag försöker vara Jonna Claesson som föddes den 26 Juni 1992.

Världen är inte blind,men ni måste ju hålla med mig om att den är ganska närsynt. Och jag kommer snart inte se skillnad på människor, alla är på väg åt samma håll, jag tänker inte följa med. Jag ska vända mig om och gå mot strömmen.

-När jag blir stor ska jag bli Jonna.