Jag stod inne på H&M och väntade på mamma, hon skulle betala det jag skulle köpa. Jag ringde och ringde ingen svarade. Varför svarar hon inte? Tillslut, efter väldigt länge kom hon och Mathilda in.
- Mamma, kom och kolla hä... Jag avbröt mig själv när jag såg att Mathilda grät.
- Vad har hänt, utbrast jag.
Hon sa det, dom små, små tysta orden. Nästan viskade.
- Ingrid är död, hon dog inatt.
Jag stelnade, som is. Jag uppfattade ingenting, allting blev svart.
När allting kom tillbaka igen var mamma tårögd och Mathilda var inte kvar inne på H&M. Mathilda hade gått till dansen, utan att jag ens la märke till det.
Jag ville bara slänga mig ner på knä och gråta tills jag inte kunde andas mer. Men istället reagerade jag kostigare än vad jag någonsin kunnat ana. Jag gick till kassan och betalade, och pratade med mamma som om ingenting hade hänt. Jag var verkligen chockad. Det var inte förrän jag var på väg ut från H&M som det brände till i ögonen. Fan, hon är verkligen borta..
Påväg mot mammas bil grät jag, mamma kramade mig, tårarna rann, och dom fortsatte rinna hela vägen hem.
Vi skulle åka och hälsa på henne på julafton.
- När ska vi åka till Ingrid?
- Vi hinner inte det idag, allihoppa kommer om en timme! Sa min stressade mamma.
- Men vi skjuter ju upp det hela tiden! Sa jag irriterat.
- Vi åker en annan dag, jag lovar, sa hon lugnande.
Vi hann aldrig åka en annan dag. Du hann lämna oss. Nu är hon borta, nu är det försent. Fan, förlåt. Förlåt så himla mycket! Mitt samvete är verkigen kasst just nu.
Du dog av att din pulsåder sprack, det var en plågsam död. Jag hoppas du mår bättre där du är nu. Jag saknar dig verkligen.
Du var som en extra farmor för mig, du bodde granne med oss i Finntorpet. Du var barnvakt åt mig, Marcus och Mathilda när vi var bebisar. När vi blev några år äldre sprang vi alltid ner till dig och fikade och pratade. Vi hjälpte dig alltid att rensa dina rabatter, och du blev alltid så himla glad då.
Du var alltid så himla glad.
Förlåt mig.
Jag saknar dig.
Vila i frid
Vi kommer ses snart igen. <3
