Jag visste inte att jag var så konstig. Att det ska vara så jävla svårt att acceptera andra människor.
JONNA CLAESSON.
Så vad händer idag mina vänner, alla ska bort - jag sitter hemma och fryser. Ida kanske kommer hit också, vem vet, hon kanske livar upp stämningen. Tror dock inte att hon kommer, är struligt med bussar på nyköpingsvägarna.
Idag hatar jag städerna mer än vanligt, jag hatar ta mig fan allt idag. Njae, jag var ganska glad i morse då jag pappa och Tove var inne i nyköping och köpte en fin vanlig svart ram till min beatles tavla så den slipper st lutad mot väggen mer. Ni förstår att jag köpte min kära beatlestavla två dagar efter julafton och inte förrän idag har den lyckats komma upp på väggen, ja ni ser vad duktig jag är på att skjuta upp saker. - så har det börjat snöa också. Vilket helvet!
Jag känner mig lite som han magnus betnér som bara går runt och förbannad hela tiden, vi kanske skulle ha det bra ihop. Då skulle jag ju ha något gemensamt med någon och inte vara så jävla UTSTÖTT FÖR ATT JAG ÄR SOM JAG VILL. Nej så jävla utstött är jag inte, men jag är jävligt duktig på att överdriva och just idag när alla är upptagna och inte kan ta sig hit, eller jag kan ta mig till dom känner jag mig väldigt ensam. Plus att jag vet vart du ska idag!
Fysikprovet har blivit uppskjutet tre gånger, och nu ska jag äntligen få göra det på måndag. Vilket jag kan tycka ska bli ganska skönt, men så satt jag igårkväll och tänkte på att jag alltså kommer ha tre prov i veckan. Två nationella och ett fysikprov. Ångesten biter. Mjau!
styckeindelning är Jonnas favorit. Vad ska jag vara arg över nu då? Jag har inget mer tror jag, det finns säkert något som sitter långt in i hjärtat men ingenting jag skriver om här. Blir oftast bara en massa pladder här, diskuterar med mig själv och blir alltid riktigt jävla arg, eller ledsen.
Så gott folk, jag längtar till SVEA, jag vill träffa många nya människor som älskar att älska. Som älskar att älska att vara så jävla sjukt annorlunda.
Så hårt, Jonna claesson. Så jävla hårt.
