Såg just på Bröllopsbonanza på tv4+ och kom och tänka på i början på gymnasiet vad jag tyckte angående bröllop.
Ibörjan på gymnaset berättade jag min och Sams planer på att gifta oss när jag fyller 18. (Förståss inte för mamma hehe)
Seriöst..
Tjohoojahaa ja visst blev det så.. eller inte.
Näää men seriöst hur kunde man tro ens att man ur huvudtaget skulle ha råd?
Och vi hade ett distansförhållande, man kan ju inte gå å gifta sig då man inte ens har testat livet tillsammans.
Vi har bott med varandra i ett år nu och det har med alla omständigheter gått underbart bra mellan oss.
Vi är båda arbetslösa och det tar på en.
Vi var hemma med varandra jämt.
Hade/har problem vad det gäller pengar.
Hade/har problem med lägenheten.
Men trotts alla problem vi haft/har så har vi ännu inte bråkat, nå småtjafs har det ju varit men inga stora bråk.
Men bröllop finns ingen tanke på.. eller jo fantasier har man ju, fantasier på hur jag skulle vilja gifta mig och så.
Men när är en annan sak.
Vi förlovade oss ett halvår efter vi träffades.
Mamma vart tokig, det första hon tänkte på var bröllop.
Det var inte därför vi förlovade oss.
Många förlovade sig då kommer ja ihåg.
Nu har vi varit förlovade i 5 år (och 1 månad ungf).
Till sommaren har vi varit tillsammans i 6 år!
Det är lång tid alltså.



Inga planer på barn har vi inte nu heller, som många andra kanske har efter så många år tillsammans.
För det första vill vi inte skaffa barn på grund utav våran ekonomiska situation.
Sen skulle vi vilja jobba lite, kanske sedan utbilda oss då vi vet vad vi vill utbilda oss till.
Sen vill man tjäna lite pengar och spara så man kan resa lite.
Vi vill också känna att vi kan om vi vill flytta vart vi vill.
Jag säger inte att allt är omöjligt att göra allt detta eftersom man har barn för det tror jag inte.
Men det finns endå begränsningar.
Men det är massor jag vill göra innan det blir en bebis här.
Men sen vet man inte vad som händer, kanske helt ovänat så står man där med en bebis och inte tror jag att man skulle ångra sig heller på sitt val.
Uj ibland vet jag inte vad jag pratar om..

Men gifta mig skulle jag nog kunna tänka mig att göra om nått år eller så.
Jag har en dröm att gifta mig utomlands, på en strand.
Jag skulle vilja att det var litet, bara familjen.
Min mamma, hennes resp, Angelica(resp), Anton och Marina.
Sen Sams mamma, hennes respektive, Sams pappa och alla hans syskon som skulle vilja komma.
Då skulle det ju bli så att de fick betala allt för dom då.
Men då skulle man få planera ett bra tag i förväg så att de isånnafall skulle kunna spara ihop de pengarna.
Det låter kanske lite taskigt att göra så för dom som kanske verkligen vill vara med men inte kan.. men ja sånt tar man då.. det är fortfarande en dröm ;)

Nää nu har jag skrivit så mycket så nu ska ja hoppa i säng.
Är förskyld så man har inte fått så mycket sömn.. men imorgon ska ja jobba igen, har vart hemma nu i 2 dagar pga min förkylning och det känns inte bra att vara borta.
Så typiskt att man blir det just nu, men säkert är det för att man är inte van att jobba som man gör nu och är lite mer stressad än vanligt och då säkert mycket lättare att ta till sig sjukdomar.
Jag trivs otroligt bra på Hemtex, önska man kunde få ett jobb där. Men de behövde inte ens extra personal dit för de hade redan. Men jag skulle lämna mina uppgifter ifallatt.
Verkar som än så länge att jag får vara kvar där lite längre. Och när jag frågade chefen om det gick bra isf och hon sa att hon jättegärna ville ha mig kvar.
Så det var ju roligt att höra :)
Nä men vad gör jag nu.. ja kan inte sluta skriva..
Okey nu slutar jag annars kommer ja inte upp imorgon :)
Gonatt!