Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Att känna.

Came across it, efter att nu ha förstört en hel natts sömn då jag fastnade i boken. Bästa jag läst på länge. I och för sig fick den mig att tänka för mycket på våren, men nåväl, en dag ska jag kunna tänka tillbaka på den tiden utan att känna ett hugg i maggropen också.

Och jag har så mycket att säga, eller jag hade, nu känner jag mig som en blank sida. Ville skriva ner alla mina tankar, men allt bara bränner, det funkar ju inte att skriva ner allt som man känner när man vill hemlighålla allt.

Eller, lika bra att bara bekänna, allting, eller ingenting.

Ja, jo, jag tror väl eller vet nog att jag fortfarande har känslor för en jävligt katig pingstvän. YES BOX jag dör. Och jag låter min sexdrift få styra mitt liv, till och från. Tur att jag har vänner som får mig på bättre tankar, tack för stödet återigen! Och ja, nu blev det delvis kortfattat och konsist, och jag vill säga mer och be om förlåtelse eller vad som helst, för jag tror att budskapet gått fram nu. Eller, jag vet inte, jag känner mig fortfarande som en player, som spelar på känslor, hela tiden. Förfärligt egentligen.

Och de enda verkliga känslorna jag har just nu, det är min oro, över ja, att saker händer, som är bortom min kontroll. Jag vet att jag inte borde bry mig, men det är lättare sagt än gjort och tiden går så snabbt och imorgon eller idag, idag, så river det och sliter det i mig, för jag vet för mycket och SOME PEOPLE NEVER CHANGE och jag borde inte bry mig och jag hatar fortfarande, för det enda som går på tomgång i mitt huvud är elaka repliker som etsat sig fast. Eller förfärliga handlingar, ibland kan man fråga sig varför man inte kan bli kär i någon som inte ljuger, någon som inte tror att han är störst bäst och vackrast och har all rätt i världen att inte tänka längre än näsan räcker. Fast å andra sidan, så kommer det en ny period, en ny tid, en vår, en sommar, och så många år framåt, jag saknar mig själv.

Det var någon kille som kollade in mig på bussen, blond sak med converse och ganska så söt. Hade jag varit mig själv hade jag nästan gått fram och frågat om han ville följa med hem. Hah. Nu viker jag av med blicken, skickar något sms till någon för att glömma bort att någons ögon fäster sig vid en. Jag är rädd, för att släppa in någon alls. Om än bara för ytligheter och lustar. Låter lite paradoxalt då jag tidigare nämnde att det kändes som att mitt kön styrde mitt liv, men saken är den att jag i sista sekund, _alltid_ drar mig ur alla upptåg som jag lyckas hitta på. Och som att titta någon i ögonen under akten, hah. Det har jag inte kunnat göra, vad jag minns, på över ett år. Är det inte sorgligt?

Och jag vet, jag hatar folk som vältrar sig i självömkan, men det är nog för att jag själv lever på just självömkan. Det är jag och all min jävla smärta, sen glömmer jag bort alla andra. Känns det som. Fast egentligen gör jag nog inte det. Jag vet vad mina föräldrar säger om mig, men jag håller inte med dem. De tycker att jag är egoistisk, aldrig bryr mig om någon annan än mig, inte vet vad medmänsklighet är etc. etc. Okey, att de här påståendena kommer fram under gräl, oftast. Men så säger man inte, det gör man inte. De förstår inte, det var väl också därför det var så skönt att flytta hemifrån. Och nu ska jag dit igen. Jag vill nog inte, jag förstår inte hur det ska gå ihop. Magen knyter ihop sig till en boll, fan också. Jag hade nästan peppat på det, men pappa vill inte ha mig hemma alls, allt jag gjort det senaste åren är att ställa till med besvär. Jag vet. Herregud vilket jävla misslyckande jag är.

Och så var det det där med självömkan. Så jävla patetiskt, jag vet att det finns folk som haft det så jävla mycket värre än mig, jag vet det. Men samtidigt kan jag inte sluta tycka synd om mig själv, och då handlar det aldrig om skolan, jag är i princip aldrig ledsen över skolarbete, inte jättestressad egentligen heller, det löser sig alltid, det är min attityd. Allt som förstör är allting utanför skolan, alla jävla killar, hah. Låter som om jag vore världens slampa, fast egentligen så träffar jag ju ingen, eller det är svårt att förklara, jag vet inte vad jag ska säga. Jag vill inte träffa någon, men jag träffar någon fast det är inte uttalat så därför så träffar jag ändå inte riktigt någon? Kanske funkar, eller jag träffar ingen, jag är singel, men ovillig. Så står det till. Och det är som alltid "its all in my mind".

nej fan, kan inte hålla på såhär.
sova nu.
9 Februari 2008  | Ma vie | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Ano Nym                                             Skaffa en gratis hemsida