varför är jag fortfarande så osäker? Jag hatar det faktiskt.

Jag har alltid tyckt och trott att jag är kortsint, eftersom jag inte kan vara arg på personer särskilt länge. Men jag börjar ändra min åsikt om mig själv, eller lite iallafall. Jag kanske blev grymt sårad och det tar tid att läka såren. Eller ta bort kanske, jag BLEV grymt sårad. Det finns två personer jag tänker på direkt, men ganska snabbt kan jag koppla bort en av dem, och istället kommer ännu en till upp. En av dem är kille och det är även han som jag kan koppla bort ganska fort, för allt det där har egentligen blivit sjukt uppstorat och just nu har jag inget emot honom, egentligen. Men de två andra är tjejer, och mer behöver jag inte säga om dem. Förutom att den ena sårade mig och jag lovar, det är inte ofta jag visar mina känslor ordentligt och speciellt inte för mina föräldrar men den gången var det så. Men det kan jag ändå leva med för ja, det bara är så.

Men den andra personen, var och är en helt annan sak. Jag har inte pratat med henne om det, men jag tror vi båda vet vad det gäller, de flesta andra vet nog också. Men på det sättet hon sårade mig, det gör mig fortfarande osäker. Så fort hon är i närheten blir jag tillbakadragen, jag vågar ingenting, hela jag förändras. Så fort hennes namn nämns rivs något inom mig upp och usch jag gillar inte känslan alls. Jag hatar det och känslan jag har inom mig får mig fan att må SKIT, HATA. like someone cares men jag måste få ur mig det här. Om någon ändå skulle orka försöka förstå för hela jag är ett stort virrevarv och behagligt är det inte. Jag har ingen trygg plats längre, vart jag än är känner jag mig osäker igen. To bad Sanna, to bad. jaaa, nu vet du hur jag känner för allt just nu.

pussåkram