Och nu mina vänner och ovänner.

Och våra samtal  bestod i sort sätt av sex repliker. Till och med en urusel såpaskådis med långt gången alzheimer skulle kunna lära sig den dialogen utantill, i synnerhet min roll. För jag är tyst för det mesta, riktigt jävla tyst! Två hopplösa år på nada. Haha!

Jag har ingenting att diskutera med mig själv idag.

Men vad gör vi på sportlovet flickor små, drar på stillsamt partaj 11 1/2 km från Flen, bränner bh:n och röker på? Jag tönker i alla fall inte gå runt som ett jävla kolli hela veckan!

Jag är inte arg på någonting idag, jag är helt tom.

Om hundra år har någon annan tagit din plats, du vet inte vem. Vi ses!