Äntligen börjar det bli ordning och reda i kaoset. Alla dagar är spikade nu med ridning och mockning närmaste veckan nu när jag ska resa bort. Tack alla som erbjudit sig och ni som ställer upp! Det betyder mycket för mig.
För att ytterligare ladda ur "bloggigt känslosvall" innan vi åker (eftersom det antagligen inte kommer bli så mycket bloggande denna vecka) så kan jag berätta några saker som jag stör mig på.så slipper Danne höra detta i 6 timmars flygresa..
1. Jag har inget emot joggning. Det jag stör mig på är joggare som står och hoppar vid övergångställ iförda nån lång variant av cykelbyxor. Otroligt enerverande när man kör bil, inte minst för att man inte har en aning om ifall sprintern tänker skutta ut i vägen framför bilen. Man kan tydligen inte stå still i 5 sekunder när man är ute och motionerar.
Ett tips: Spring i skogen.
2. Människor som har fått fel på bilen.
Ställer sig vid vägkanten och fäller upp motorhuven.
Inget konstigt med det tänker ni.
Men det retar mig att man måste gå ur bilen och fälla upp motorhuven. Detta ska då signalera till alla trafikanter runt omkring - "Jag har läget under kontroll".. "Jag vet precis vad som är fel på gamla Bettan" Sen står de där och tittar ner i motorutrymmet och skakar på huvudet och kliar sig i skägget.
De har ju säkert inte en aning om vad som är fel, men om bilen stannar så är det ju klart man måste titta på maskineriet. "Frågan är om inte motorn har flyttat sig lite till höger..hmm.. "*klia klia i skägget...
Då har man ju lust att veva ner rutan och skrika: "Hörredu motorn sitter där bak och inte där fram på den där bilen och föresten, så har du fått punktering! "
Ett tips: Ring en bärgningsfirma direkt så sparar du tid.
3. En sak till. Det ringde en kille på skyddat nummer ifrån något "bla bla bla-företag" (Han pratade så fort så jag hörde inte vad företaget hette naturligtvis. ) Han hade knappt kommit i målbrottet och skulle erbjuda mig billigare telefonräkning. SUPRISE! *inte
-Jag är inte intresserad sa jag direkt.
-Men hur kan du veta det, kraxade killen fram tjurigt, du har ju inte ens lyssnat på vad jag har att erbjuda än.
-Jag är inte intresserad av någon som ringer mig ifrån skyddat nummer.
-Krax krax,då får vi ...krax .. väl visst ändra det då.. hostade han fram följt av ett riktigt nervöst skratt. Tack då.
Jag skrattade i 15 minuter efter det. Han lät ju för gullig.
Men dock stör jag mig på telefonfösäljare, men det visste ni ju redan.
Ett tips: Sluta lura folk på telefonen så kommer du bemötas mycket trevligare.
Jag antar att jag behöver semester så jag slutar att fundera så mycket på alla dessa världsbekymmer.
Ikväll blir det sushi för mig och Mc Donalds för Danne. Sanna kommer och ska hämta min lilla älskling Zmilla.
Det känns jobbigast av allt. Jag HATAR att vara ifrån Zmilla. Om jag fick välja skulle hon vara med mig jämt. Men det är lite svårt ibland.
Har skrivit en lapp till Sanna om hur Zmilla ska skötas och om prylar här hemma och sådär eftersom hon ska bo här( Eller handen på hjärtat så är den där lappen lite mer som en novell kanske) men jag litar på Sanna. Det fixar hon så bra så. Det bästa av allt är att Zmilla älskar Sanna, hon blir lika glad varje gång hon ser henne. Det räcker att de två möts i ridhuset och sen går Sanna ut i stallgången och då är Zmilla lika glad IGEN att träffa Sanna.
Minne som en guldfisk eller så är hon bara sådär glad varje gång hon ser sin moster.
Nu ska jag packa ner det sista i min väska, är nästan klar. Kanske bara RÅKAR packa ner en dvärgpudel också. Ser ni en stor svart väska stå och hoppa upp och ner som en studsboll mot någons ben.. då vet ni vilken väska som är min!
Zmilla, midsommarfin och grann.
Ha det fint här hemma!
