Usch, gårdagen var en fruktansvärd dag. Vet inte hur jag ska börja riktigt och det är risk för att detta inlägg blir ganska långt...
Jag, Magnus och Jenta skulle ta en kvällspromenad och parkerade bilen vid Östra kyrkogården i Mariestad. En bra bit både hemifrån mamma och pappa och framförallt hemifrån oss. Därifrån gick vi genom Johannesberg, ett ganska stort område som förr i tiden var en ett område för förståndshandikappade. I dag finns det lite allt möjligt, bl.a. ett fängelse, dagis, hantverksskola, friskis och svettis och mycket mer, många små skogspartier och öppna ytor. Totalt är nog området över 1*1 km och det ligger liksom mitt i stan med trafikerade vägar runt omkring. Jenta gick lös eftersom vi passade på att träna lite. Magnus gömde sig i några skjul och hon fick springa och leta. Hon skötte sig jättebra, kom snabbt när vi ropade och brydde sig inte om att det kom gående, cyklister och t.o.m. andra hundar. MEN, plötsligt som en blixt från klar himmel springer det upp ett rådjur framför Jenta. Då är allt vad inkallning heter som bortblåst... Som ett skott far hon iväg och driver rådjuret med skall genom hela området.
Efter en liten stund tystnar skallet och Jenta är HELT borta. Vi går och visslar och ropar men ingen Jenta. Efter kanske 10 min ringer jag till pappa som tar bilen och åker och kollar där vi hade parkerat våran bil. Ingen Jenta där heller...Efter ytterligare en tid, säg kanske en halvtimma (kändes som 3 tim) ringer jag min träningskompis Agneta som bor strax norr om Johannesberg. Hon tar med sig Zicco ut på promenad och även hon ropar och visslar. Jenta är ju otroligt social, så förmodligen skulle hon springa fram direkt om det var någon som ropade på henne men ingen såg en skymt av någon Jenta. Mamma fick vara kvar på hemmaplan ifall hon mot förmodan skulle springa hem till dom. Mamma ringer oxå till polisen och ger dom mitt mobilnummer OM någon skulle höra av sig. Men inte ett ljud. Jag pratar med alla jag ser, är inne på friskis och svettis och frågar om någon har sett en lösspringande hund, instruktörerna lovar att fortsätta informera, men näpp, ingen har sett Jenta!
Jag blev ju helt otroligt skogstokig på henne när hon drog men ganska snabb övergick ilskan till fruktansvärd oro...Befarade såklart det värsta och såg framför mig hur hon låg påkört i ett dike någonstans. Ändå förvånad så här i efterhand över att jag höll mig så pass lugn som jag faktiskt gjorde. Tänkte hela tiden att vi måste koordinera letande och vara systematiska...Efter drygt en timma tar pappa bilen och åker ute på Mariesforsleden, runt soptippen och tillslut även ut på E20 och hemåt Karleby. Massor av folk har engagerat sig, folk som ändå är ute med sina hundar går och ropar efter Jenta. Några småflickor tar uppdraget på fullaste allvar och letar i hela bostadsområdet runt kyrkogården, människor är underbara...men INGEN har sett Jenta.
Magnus orkar tillslut inte gå längre utan tar även han bilen och åker en sväng ner mot stan medan jag är kvar runt platsen där vi hade parkerat. Plötsligt hör jag någon som ropar -Hallå, hallå, här är det något. Jag springer dit, förmodligen i klass med Susanna Kallur och ropar och ropar. Då kommer Jenta glatt skuttande, knappt anfådd??? Blir överlycklig över den stora folksamlingen som står där och väntar på henne och även lite glad att få se sin matte!
Fattar ingenting...Var har hon varit, hon var borta i 1h och 40 min och vi har letat överallt! Hon kan ju inte ha jagat rådjur i 1,40h utan att bli trött? Hon kan heller inte ha gjort någon större ansträngning för att hitta oss efter sin rådjursjakt, då skulle hon oxå ha varit trött. Men hon kan ju knappast bara lallat omkring där så länge utan att nån skulle ha sett henne. Hon var inte kladdig (tänkte först om hon hade fällt rådjuret och käkat upp det:-0), inte rullat sig i bajs och inte blöt, nej hon såg ut som hon hade varit på en helt vanlig promenad...?
Luften gick helt ur både mig och Magnus efter detta äventyr, vi var helt slut när vi kom hem. Jenta däremot var som vanligt...Käkade lite ben, terroriserade Wilbur och snodde tofflor. Vaknade pigg som en mört kl 5 imorse och var redo för nya äventyr. Behöver jag påpeka att det blev en KOPPLAD promenad i morse, i eftermiddag blir det till att köpa ett Flexikoppel, Jentas frihet kommer att vara MYCKET begränsad en bra tid framöver. Om någon har tips på hur man får en vilt och jaktgalen hund att sluta jaga så mottages det tacksam!
Usch, det är vid sådana här tillfällen man förstår hur otroligt mycket de där små liven betyder...