Linda från Wik med fleras hemsida
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
April (2020)
>>


Till de tappra

Kanske var det för att jag var ett par stora ögon kopplade till en hjärna då. Ett par ögon som samlade information och en hjärna som tog emot och mindes vad ögonen såg. Jag kanske var en som bara var där lika naturligt som luften som vi alla andades. Trots att jag var en del av luften, trots att jag inte alltid sa så mycket, så blev jag ihågkommen ändå. Jag var någon. Jag är någon. Vissa av er som var med då, vissa av er jag hade runt omkring mig. Kan jag i mail prata så lätt med. Jag skriver vad som helst. Ni lyssnar och tar in. Ni säger att ni håller med. Ni minns vad jag minns, stundtals i alla fall. Jag pratar och ni lyssnar. Det var som då, fast ombytt. Då var det ni som pratade och det var jag som lyssnade. Det är inte alltid jag får svar men jag vet att ni ser och ni finns där som jag finns för er. Kanske är det så med luften vi andas, när vi andas den tillsammans. För jag har aldrig varit luft, jag har varit en betraktare, så många gånger men aldrig luft. Och om jag skulle andas med er igen. Om vi står nära och inte är ihopkopplade med Internet längre, kanske rollen byts om igen. Då kanske jag åter får höra era ord klingande som prismor i en kristallkrona. Ni ger mig hopp om en ljus framtid och ni ger mig lugn och vilja att kämpa vidare. Ni är mina soldater som röjer hindren ur min väg. Jag tror inte ni förstår hur mycket ni betyder för mig. Tack för att ni finns och att ni inte ger upp. Det finns så många som slutar tro. Ni är de som fortfarande tror och som ger mig framtidshopp. För detta vill jag tacka er, mina inspirationskällor. Mina minnens vänner. Tack för att ni bara är, och att ni är de som ni är. Visst kan man anse det finnas klyschor här och där i mitt tack till er. Men om klyschorna är sanna, varför kan man inte få använda dem i så fall? Det var ni som fick min att öppna ögonen både bokstavligt och bildligt talat. Många av er har jag aldrig sett igen. Många av er har jag inte ens fått tag på. Men någon gång kanske vi syns eller hörs. Då är mina armar öppna för er. Och för till er som jag redan hittat, jag tänker inte släppa taget om er igen.

/Linda

28 Februari 2008  | folkhögskolevibbar | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Linda Sirestam                                             Skaffa en gratis hemsida