Härom natten drömde jag att mitt jobb brann ner. Och sen igår natt drömde jag att jag hade sex med en av mina bästa vänner. Inatt drömde jag att jag låg och myste med en gammal klasskompis till mig. Ni vet, en soffa med massa kuddar och filtar och så en film. Den där spänningen när man inte riktigt är kär men man är småförälskad och man tittar på varandra och man vill bara att han ska kyssa en nu Nu NU! Men det blev ingen kyss och sen vaknade jag, och känslan var borta. Vad är det mitt huvud försöker tala om för mig egentligen? Att jag borde sluta vara envis och kasta mig ut i relationsvärlden igen? Eller att jag borde vara envis men inte omöjlig? Eller har celibatlivet börjat att gå mig på nerverna? Har jag berättat att jag egentligen inte gillar att drömma? För när jag drömmer intensivt och många dagar i rad som nu, innebär det oftast att något som inte räknas in i brakategorin kommer att hända. You wanna bet?