Först vill jag bara tacka alla duktiga tjejer idag som har hopptränat! Det är alltid lika kul att ha er på hopplektionerna. Tack även alla glada och trevliga föräldrar som alltid ställer upp på era barn och hjälper till att bära hinder och peppa med applåder på läktaren! KUL!

Nu kommer:

Gran Canaria Del 3

Vi hade läst i katalogen att vårt hotell kunde ha mycket störande dansmusik ända fram till klockan tre på natten. Vi hade ett rum på bottenplan strax ovanför dansrestaurangen så jag kände mig lite orolig.

Första kvällen gick vi och la oss ganska skapligt, trötta efter att ha varit på resande fot halva dagen och natten.

Vi hörde ett lätt skval nerifrån restaurangen. Svenskt dansband.Ett väldigt populärt dansbandshak verkade detta stället vara och väldigt mycket folk.

Hur som helst så störde jag mig inte så mycket av "Tio tusen röda rosor" som trallades fram av 4 hockeyfrillor med milda trummor och gitarrer från 80-talet. Dansbandet hette Ingez.

Jag somnade mjukt in. Klockan 01.00 hörs det ett ARRRRRIIIBA! SAMBA!!

Det lät ungefär som det stod en salsalärare med en megafon uppbackad av 14 bashögtalare, rakt in i mitt öra.

Jag FLÖG upp ur sängen och plockad raskt fram ett par öronproppar som jag packat med för att skydda mig mot saker såsom flygmotorer, snarkningar och just detta, hög musik..

TUR det tänkte jag. Nu kändes det BARA som att man låg och sov mitt i ett salsa discotek. Men det gjorde inget, vi hade ju en hel vecka kvar att sova.. Men vi blev VÄLDIGT förvånade att INGEZ helt plötslig blivit skogstokiga och höjt upp till ett antal decibel. Från "Jag vill vara din Margareta" till något HELT annat.

Nu visade det sig att det var KARNEVALEN som satt igång nåt salsajippo ute på gatan och det var inte alls Ingez som blivit helt skogstokiga vilket vi tyckte var väldigt skönt. Det var bara plugga in de små gula skumgummipropparna och se glad ut!

Dagen därpå fylldes gatorna upp i Playa del Ingles, folk precis överallt!

Vi satt på balkongen och såg gatorna fylllas utanför och då gick vi snabbt ut med kameran i högsta hugg.

Det första vi möttes av var det här:

 Vilken kille va? Spindelmannen var där och skulle hålla ordningen på gatorna tänkte vi. Men sen möttes vi av nästa konstiga grej.

Hmm...

Det var altså en parad på gång.

snacka om lätt att knalla omkring i den här klänningen..

... eller i dom här skorna!

Sen var det ca 200 lastbilar med olika teman och JÄTTE hög musik på varje släp. Söta små godisutdelare på bottenplan på denna lastbil.

Karnevalen började klockan 17.00 på lördagseftermiddagen och höll på fram till ca 5.00 på morgonen. Vilken fest! Det var jätteroligt att få se!
Hörde någonstans att det var 50.000 personer som deltog i detta dunderkalas.

Danne och jag gick senare in och vi fick sitta och skrika åt varandra på balkongen för att överhuvudtaget höra vad den andra sa.

Dagen efter satt vi i lugn och ro på balkongen och spelade kort när vi hörde ett JÄTTEBRAK. Ni vet när det är så högt att det t.om dånar till i magen. Jag trodde vårt hotell höll på att sprängas i luften och började överväga mina sista ord som just skulle uttalas till Danne.

Vi sprang över till baksidan av hotellet och då förstod vi att det var något annat på gång.

Grande finale of Carneval.

Mitt i köpcentret som vi hade utanför vår lägenhetsdörr sköts en kavalkad av fyrverkerier upp. Helt sanslöst. Nyår kan slänga sig i väggen för det här var den värsta miljöförstörar-bomben som vi någonsin varit med om.  när man trodde det var finalen på raketerna så var det bara uppvärmningen och upp sköts nästa och nästa och nästa... ... och nästa fyrverkeri.. Pang, bom, krasch!

Efter den här uppvisningen gick vi halvdöva in och fortsatte att spela poker med vetskapen att vi hade fem dagar kvar på semestern. Det kändes väldigt bra.

I nästa avsnitt: Varför kunde inte Danne gå på toaletten på en bar, även fast han var jättekissnödig?

Varför användes ingen solkräm på tre dagar?

Varför riskerade Josse att få en dansk skalle?

To be continued. .