vad gör man åt en känsla som gnager ända in i själen, som man bara vill springa ifrån men som ändå finns kvar där hur man än bär sig åt?

var tvungen att rensa mina tankar och komma ut ett tag. så jag plockade med mamma, eller rättare sagt hon plockade med mig ut på en långpromenad som varade i hela 1 h och 30 minuter, de va bra gjort tycker jag. känns tryggt att kunna berätta allt och känna att du alltid finns här vid min sida. just nu vill jag bara försvinna in i tomma intet där man inte känner något alls och där allt bara är som det är...

jag älskar er och är världens lyckligaste som har er vid min sida*