Jag har lärt mig att värma mig själv om nätterna nu

Ibland handlar andetagen om att inte svika
och att sparkarna utifrån inte ska göra någon skada.
Att "Gud, vad du ser ut"-ord inte ska nå en
och att man ska nå ytan utan att sjunka under den.

Ibland handlar det om att slåss mot världen ensam
för att det är världen som har övergett en.
Och att man måste lära sig stå på egna ben
för att armarna runtomkring försvann.

Och ibland måste man får vara svag fastän man är stark
för jag vet att jag är stark för jag blev frisk när alla
andra trodde jag skulle dö.

Men det krävdes mod att lägga tyrggheten bakom
förlora självkontrollen och be den sjuka Ängla
som jag levt med i 7 år att dra åt helvete.

Det krävdes styrka att lämna ut mig och sedan bygga
upp det som jag raserade och komma hit.

Men ibland rasar jag också men låt mig gå sönder då
jag bygger upp mig själv igen. (jag kan det nu)