GRATTIS DINO!

Idag fyller mattes prins 8 år! Jösses vad tiden går, tycker inte det var längesedan vi var på Tjörn och hämtade den där lilla surmuppen. Jag far med osanning om jag säger att jag var överförtjust i honom den första tiden. Jag sörjde fortfarande min älskade Aramis som vi hastigt fick ta bor då njurarna slutade att fungera...han var bara 8 år. Aramis var en blandning mellan Labrador och Golden och snällare hund har aldrig funnits och kommer heller aldrig att finnas. Han var med mig ÖVERALLT och nu i efterhand förstår jag att detta var en otroligt bra och framförallt stabil hund..inga rädslor eller aggresioner nån stans, en fantastisk familjehund! Mitt i min sorg bestämde sig mina föräldrar för att köpa en Rottweiler och jag var lite skeptisk...Nåväl, jag följde med till Kerstin på Sjölundas kennel och möts där av en otroligt SÖT lite valp, TRE stora gangster (Trixie, Boss och Alfa) och en halvgangster (Carisma). Gangstren visade sig vara otroligt kärvänliga medan den SÖTA lilla valpen var helt rabiat. Jag lyfte upp han i famnen, varvid han morrar och visar tänder åt mig, å denna väljer mina föräldrar att ta med hem...! Näpp, jag var inte övertygad men jag bodde inte hemma längre och skulle ju inte lägga mig i, det var deras val... En parantes i det hela som jag måste berätta...När pappa pratar med Kerstin när vi kommit hem senare på kvällen frågar Kerstin - Flickan blev väl inte rädd för valpen? Du, sa pappa, -den hunden, han visste inte vem han morrade åt... Det skrattar vi alla åt ibland:-)

Det tog LÅÅNG tid innan vi "connectade" jag och Dino. Det var såklart en helt annan mentalitet i honom jämfört mot min underbara Aramis. Jag var ensam hemma med honom ett par veckor på sommaren och vi var osams typ hela tiden. Så fort jag tog i honom morrade han åt mig, vilket såklart medförde att jag tog i honom HELA tiden...Men såhär i efterhand, när man jämför med en galen, helvild Jenta så var nog Dino ganska beskedlig som valp...Feg och otroligt följsam, ville helst inte lämna tomten utan gick oftast ca 20 cm bakom min mammas hälar...;-)

När Dino var 3,5år flyttade jag hem till Mariestad igen. Jag var arbetslös och bodde hemma hos mamma och pappa. Jag hade inte mycket att göra på dagarna så jag började träna hund igen:-) På den vägen är det och idag är Dino min ögonsten och vi har SÅ skoj ihop när vi tränar. Vägen har inte alltid varit lätt, mycket blod svett och tårar mycket på grund av att Dino minst sagt hade ett ansträngt förhållande till andra hundar när vi tog upp vår träning. Än i dag är det hans sämsta (egentligen enda dåliga) egenskap, även om vi i de flesta situationer klarar det bra på ren lydnad.

För övrigt är Dino en väldigt speciell herre som har lärt mig otroligt mycket och som framförallt har fångat mitt hjärta för rasen Rottweiler. En tokrolig jättebebis och verkligen gör skillnad på folk och folk...de som Dino nångång har fattat tycke för finns alltid i hans hjärta. Han älskar att jobba om det innebär nån form av godis och däremellan älskar han att ligga på rygg i sängen och bara njuta av livet.

Jag önskar av hela mitt hjärta att Dino får var pigg och frisk MÅNGA år till, han skänker oss alla sådan glädje varje dag...

*********************************************************************************

Träningen igår

Var i Götene med båda hundarna och tränade med Anna, Agneta och Stina. I Götene var det typ 25 cm snö på planen, förutom den skottade delen och där fick vi inte vara...de har elitspårtävling till helgen och är livrädda för is...

Vi började med upplet medan det var hyfsat ljust. Jag körde Jenta som överraskade:-) Agneta gick ut i rutan och kastade två föremål. Klockrent ut och dessutom kom hon ihåg fint på andra skicket...Duktig tös, det är bara den där lilla detaljen att komma tillbaks med grejen till matte som vi måste öva på;-)

Dino fick såklart oxå komma ut och vi tränade framförgående och apportering. Gick jättebra och han var pigg som tusan, iaf på paradgrenen apportering;-) Tyvärr var han åter halt efter sina race i snön så nu blir det VILA, minst en vecka. Å med vila innebär det att inte träffa Jenta eftersom hon fullständigt attackerar honom HELA tiden...

Resten av veckan bli lugnt. Känner mig inte helt kry, ont i huvudet och halsen, så jag ska kurera mig... Hoppas verkligen att jag inte åker på samma skit som Magnus, har absolut inte tid att vara sjuk NU!!!