Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2019)
>>


Dagen som förändrade mitt liv

Alla har vi en dag i livet som vi kan tänka tillbaka på med tanken den dagen förändrade mitt liv, så dag har även jag. Vid närmre tanke har jag många sådana dagar! Men den 22-2-08 förändrade verkligen mitt liv. Jag ska försöka skriva så klart som möjligt. Fedagen den 22 började som alla andra mornar jag har. En cig på morgonen, tänker efter vad som ska göras under dagen, har jag tur orkar jag göra en tredjedel av mina planer. Jag har varit sjukskriven sedan juli -03 pga utbrändhet och deprission. Så mina dagar kan vara osammanhängande om orken inte finns där. Men är mycket starkare i dag än året-03. Jag släckte min cig och började med dagen, Under dagen kom min äldsta dotter och hälsa på, Vi satt och pratade och jag nämde för henne att jag var rätt festsugen. Hon var även det så vi bestämde att sitta hemma och ta dela en flaska och bjuda in några. Kvällen kom och vi var ett antal personer som satt och sjöng och skålade, Tyvärr kom min yngsta hem fast vi bestämde att hon skulle sova hos en väninna. Så jag blev lite besviken, men hon tyckte det var roligt att vara hemma och träffa folk, så jag varvade ner mig lite över hennes oväntade hemkomst. Hon gav mig rådet mamma drick nu inte för mycket! Jag sa bara nej för tusan. Mina tidigare erfarenheter med sprit har varit väldigt dåliga, jag har blivit aggressiv, ledsen, självmordsbenägen, en riktig dramaqueen om jag uttrycker det så.Så hennes råd var väl valda. Jag märkte ju att jag blev rejält berusad, hade inte drukit sprit på ca ett år så det krävdes inte mycket att bli berusad. Men jag tyckte jag skötte mig utmärkt i mitt rus. Men ack så fel jag hade... som vanligt! Mitt ena minne är att min yngsta dotter skäller ut mig för min aktiva spritförbrukning, Vi bor på andra våningen i ett höghus, vi har en sk fransk balkong rakt ovanför porten till huset. När hon har skällt ut mig springer hon ut genom dörren, kvar står jag ensam i rummet, med mina idiotiska tankar! Min ena tanke var att springa efter henne, men kom på att det går fortare om jag klättrar ner från balkongen. Har varit väldigt aktiv och vig i mina yngre dagar så den tanken var inte obekväm för mig. Så jag klättrade över räcket utan större problem, sen trodde jag att var "säker" och kunde bara glida ner för räckena på balkongen. Sista minnet är att jag känner att jag bokstavligen tappar fotfästet. Nästa minne varar ca 10 sec och består av barnen skriker men jag förstår inte dem, och denna fruktansvärda smärta jag har i ryggen, sen minns jag inte mer. Därefter vaknar jag på sjukhuset, läkaren pratar med mig, men jag minns inte vad.... bara att jag har brutit ryggen!!! det ordet ekar i uvudet medans jag somnar lika fort igen. Mina närmaste dagar bestod av undersökningar i sängen, smärtstillande, all denna smärta....mina tankar på mina barn för vad jag har utsatt dem för, detta hatet mot mig själv, denna vreden mot mig själv, detta föraktet mot mig själv. Tankarna slutade ibland i att jag kunde lika bra dött i fallet, min egen värdighet var inget värt i mina ögon. Tills en eftermiddag jag träffade min yngsta dotter, där hon förklarade sin kärlek till mig, sin rädsla, sina tankar. Då vaknade jag till ordentligt och bestämde mig för att kämpa tillbaka till livet. Jag fick en stödkorsett samma dag, och kom upp sittandes i sängen i 5 minuter... då visste jag att detta kommer jag fixa. Nu har det gått "bara" 2 veckor, men på denna tiden har jag rest mig upp från sängen börjat gå, har mina kryckor min rullstol, och det viktigaste av allt mina barns stöd, deras kärlek trots min idioti. Jag har svurit att inför mina barn att aldrig mer dricka sprit! Ett löfte jag inte kommer ha svårt att följa. Min tid att bli frisk helt och hållet räknas ta upp till ett år, men vad gör det när jag lever, jag lever med hjälp och stöd från mina underbara barn, vänner, sjukvården, och en ny livssyn på mig själv.
7 April 2008  | mitt liv | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:




12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Inger Davidsen                                             Skaffa en gratis hemsida