Linda från Wik med fleras hemsida
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Majbjörn berättar historier, del 8

Jag släpper fram Majbjörn att berätta en historia till, det var ett tag sedan och Majbjörn vill så gärna göra sin röst hörd.

 

Mannen i köket

Det sitter en man vid sitt köksbord och tittar ut genom fönstret med blicken full av sorg. Han har suttit där ett tag nu och det är svårt att veta vad han bär på. Kanske tänker han på de där dagarna som det aldrig blev något av. Eller på allt det som han måste bära ensam. Ibland när någon frågar honom hur han mår rycker han på axlarna och ler lite som om det inte är någon fara med honom. Att han klara sig vad som än händer. Men när man ser honom nu… ja, det är som det är något som tynger honom trots allt. Han vänder ner blicken mot bordet, tar upp en penna och skriver något på ett papper. Vad skriver han? Några ord, några rader med ord. Är det dikter, poesi, ett brev eller bara en påminnelse om något han borde göra. Han skriver lite till. Kliar sig lite i huvudet och stryker håret bakåt. Han har vackert hår. Det glänser i morgonsolen som faller in genom fönstret. Han har suttit där ett tag, han sitter där till och från. Med samma frånvarande och samtidigt eftertänksamma blick. Är det synd om honom? Så reser han sig sakta som om han hade ont i kroppen eller är stel. Han går och ställer sig bakom stolen och lägger händerna på stolsryggen, lyfter pappret och betraktar det med en min som ej låter sig tolkas. Det kan vara sorg, lättnad eller ilska. Alla alternativ låter lika troliga just nu innan han lämnar rummet med lappen i handen. Han återkommer med en gitarr. Sätter sig ner på stolen igen och drar fingrarna över strängarna. Han gungar med ena foten alltmedan han spelar på gitarren. Han sjunger och tittar då och då ner på pappret som han skrev på förut. Är han en musiker? Eller musicerar han bara lite på fritiden? Hans kropp rör sig rytmiskt alltmedan han för fram ord och toner som inte riktigt når genom rutan. Utan alltför stor ansträngning lägger han ifrån sig gitarren på bordet och öppnar fönstret, han lutar sig ut och drar in stadsluften med djupa andetag. Han ler lite och lite till för att sedan återvända till bordet och sin gitarr och den här gången hörs varje ton och varje ord ut genom det öppna fönstret. Hans musik blandas med ljuden från gatan, brus, fågelkvitter och bilar som åker ganska snabbt förbi. Han ser lyckligare ut nu när han sjunger och han ser lyckligare ut för varje sekund som går. Tillslut reser han sig upp från stolen igen och tar med sig gitarren igen och när han återkommer har han den inte med sig. Istället tar han upp papperslappen med texten och ler mot den när han fäster den med magnet på kylskåpsdörren. Han drar åter fingrarna genom sitt glittrande hår. Stänger fönstret och lämnar betraktaren i ovetskap. Nästan gång han blir synlig är han på trottoaren och han är iklädd en tunnare vårjacka. Han står och studerar de framrusande bilarna på gatan. Sakta vandrar han sedan gatan ner. Varje lyktstolpe han går förbi verkar för honom väldigt bekant. Som om det inte är första gången han går här, och det är det förmodligen inte heller. Han svänger runt hörnet för att sedan fortsätta till en park med fågeldamm. Vid dammen blir han stående ett tag och betraktar fåglarna. Han tar upp en påse ur fickan och kastar brödbitar till de glupska fåglarna. De skockas kring maten som om detta skulle vara deras sista måltid i livet. Men måltiden tar slut alltför tidigt och mannen sätter sig på en parkbänk. Nu har han återigen ett ledsamt skimmer över sina ögon. Det är som om han tänker på något som kunde ha varit eller något som har varit. Det är svårt att avgöra. Han skulle nog aldrig heller avslöja vad det är han tänker på. Kanske i de låtar som det verkar som om han skriver men om någon frågar skulle han nog bara le och rycka på axlarna som han brukar göra. Nej, vad finns det att säga? Vad lönar det sig att säga något, verkar han tycka. Ingenting blir bättre av det, att blanda in andra i problemen. Är det så han tänker denne underliga man? Denna underliga man i vårjacka med ett hår som glänser och glittrar i solen. Vad vet man om sin nästa? Oavsett om man bor grannar, är vänner, bekanta eller släkt vad vet man vad andra människor bär på? Vem vågar fråga? Vem vågar svara? Vill man veta allting? Hur ska man veta att det man hör är sant eller om det inte är det? Någon stannar vid mannens bänk, det är en kvinna med kortklippt hår. Hon pratar med honom och han rycker på axlarna och ler. Hon tar fram ett papper och en penna. Han skriver något och räcker henne pappret och pennan tillbaka. Hon står kvar som om hon väntar på något. Han reser på sig och säger någonting till henne innan han går. Tillbaka längs vägen han kom, rundar hörnet. Hamnar på gatan där han bor. Går in genom dörren och försvinner ur betraktarens synvinkel. Sitter snart i köket igen med huvudet i handen och tittar ut genom fönstret som han ännu inte har öppnat. Ingen vet vad han tänker men snart skriver han något på en ny lapp, snart hämtar han gitarren igen och snart ljuder hans musik åter genom fönstret och blandas med ljuden från gatan.

/Majbjörn och Linda

17 April 2008  | vänner | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Linda s                                             Skaffa en gratis hemsida