Det finns hopp om en förändring men det tar den tid det tar
Allt det där som jag föll för finns inte längre kvar,
allt det där jag såg som något extra i ögonvrån saknas mig.
Det är lätt att ge löften och ord,
det är svårt att hålla dom också.
Och nu känner jag mig inte längre tom utan dig,
nu känner jag mig mer hel fast ensam.
Men jag trivs med det just nu.
Jag vill inte ha några stormar,
några armar några väsen.
Jag vill ha mig lugn
och trivsam.
Ibland handlar det bara om att kunna slå ner sig själv
och bygga upp det som innan gjorde ont till något nytt som inte känns.
Det handlar om att klara av livet och sen vara stolt över det.