Linda från Wik med fleras hemsida
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Majbjörn berättar historier, del 9

Jag släpper fram Majbjörn att berätta en historia för er.

 

Om älgar

Det finns inga älgar under sängen. Det hade hans mamma sagt så många gånger. Inga älgar. Ändå kunde han inte låta bli att vara rädd varje gång han gick och la sig om kvällen. Helst ville han sova med lampan tänd men det fick han inte. Det var dyrt med ström sa hans föräldrar. Och dessutom var det inte bra för miljön att ha ljuset tänt jämt.

-         Det är inte jämt, brukade han säga, bara när jag sover.

Men hans föräldrar veknande inte trots hans rädsla för älgarna. De sa att älgar var så stora att de inte fick plats under sängen och dessutom brukar inte älgar ta sig in i hus i samhällen långt borta från en skog. Och dessutom brukade inte de inte ta sig upp på andra våningen heller. Men han trodde inte på dem. Men somnade gjorde han ändå varje natt. Nu var han vuxen, 33 år närmare bestämt och han var fortfarande rädd för älgar. Varför, det visste han inte. Det fanns inga vettiga förklaringar. Inga som lät rimliga. Men älgar var stora och hade horn, det var förklaringar som räckte för honom. Han hade aldrig talat med någon om att han fortfarande var rädd för älgar. Han vågade inte titta under sängen så därför hade han tagit bort benen på den så han säkert visste att ingenting kunde ligga under den. 33 år tänkte han för sig själv, och rädd för skogens konung. Det är inte klokt. Men han visste inte vad han skulle göra åt det utan levde som vem som helst, med den stora skillnaden att han kände sig ensam när han inte visste vem han skulle dela sin rädsla med. Alla skulle skratta. Och dessutom var han man och män ska ju vara starka, modiga och stolta. Trots att han tränade på gym och hade muskler som spände under tröjorna visste han att han aldrig skulle kunna slå ner en älg om någon sådan någon gång skulle uppenbara sig. Han hade bosatt sig i landets största stad så långt bort från skogen som möjligt för att undvika älgar i den mån det gick. Och hittills hade han aldrig någonsin stött på någon. Tack och lov. Han jobbade på ett av de största försäkringsbolagen och hade en månadslön som hette duga. Bakrunden till hans val att jobba på försäkringsbolag var att han då visste hur han bäst kunde försäkra sig mot älgar och om djurens konung någon gång skulle stånga honom visste han att han kunde få en rejäl slant för det. Det kändes som det bästa yrket för en som var älgrädd. Dessutom låg kontoret mitt i staden så han slapp passera någon skog eller skogsområde. Varje vardag tog han cykeln och cyklade en kilometer till jobbet för att träna upp sina benmuskler, så kunde han kanske springa ifrån älgarna om de kom i hans väg.  Ja, han hade verkligen garderat sig. Han hade verkligen sett till att han hade gjort vad han kunde om olyckan skulle vara framme. Det kunde ju vara bra att hans efterlevande också fick en slant om han skulle vara med i någon missöde med något djur med stor krona någon gång. För han var gift. Det var han. Han hade gift sig med en tjej på gymmet. En tjej med stora muskler, en tjej som var bodybuilder. Hon hade vunnit några mästerskap och brukade posera med sina muskler framför honom på kvällarna. Annars jobbade hos som väktare och gick runt på stadens gator och skrämdes. Han visste att hon också uppskattade hans muskler och att hon trodde att de hade kroppsbyggandet som gemensamt intresse. Men hon hade fel, i alla fall hade hon fel i tron om varför han tränade upp sina muskler. Det var inte för att han tyckte att det var snyggt, han tyckte att det var ganska fult. Och hon hade fel om varför han hade valt henne som tjej. Det var inte för att han gillade hennes muskler, som hon trodde, utan för att hon kunde försvara honom om älgen skulle dyka upp. Ja, det var sannerligen inte lätt att vara rädd för älgar. Det var sannerligen inte lätt att leva med denna hemlighet. Han såg till att vara populär och ständigt ha människor omkring sig så han slapp vara ensam om det stora djuret skulle dyka upp. Men djupt inne i kroppen kände han ständig ensamhet. Han kände det som om ingen förstod honom och som att ingen i själva verket kände honom och det gjorde honom sorgsen till sinnes. Men det visade han naturligtvis. Han ville inte verka som en mes, det passade inte med den fasad han hade byggt upp under så lång tid. En dag när han som vanligt cyklade till jobbet tog han en annan väg, de byggde nämligen om gatan där han brukade cykla och det var människor överallt och nästintill omöjligt att cykla förbi. Trots att han inte gillade att byta vägar så gjorde han det, han cyklade förbi en dunge i en park. Han kände den kalla paniken och håret reste sig över hela kroppen samtidigt som kylan kröp längs ryggraden. Han hörde ett prasslande bland buskarna och träden. Det kunde väl inte vara… nej… Han blev alldeles stel. Det stod en älg där, bland träden. Förstelnad såg han på den och den såg på honom. Innan den i panik sprang bort genom parken, mellan husen och ur hans synfält. Han skakade och började trampa iväg på cykeln.

-         Det finns visst älgar i städer, tänkte han och kände sig segerviss.

Men ju närmare jobbet han kom desto starkare kände han sig och ju mer segerviss. Men den här gången blandades segervissheten av att ha rätt med en annan typ av segervisshet. Hans första möte med en älg någonsin, och han hade inte dött. Han hade klarat sig. Nu låg världen öppen för honom för första gången i hela hans liv.

/Majbjörn och Linda

24 April 2008  | vänner | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Linda s                                             Skaffa en gratis hemsida