|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
|
Mars (2024) |
|
|
|
(3) |
|
(16) |
|
(9) |
|
(8) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(5) |
|
(10) |
|
(6) |
|
(7) |
|
(8) |
|
(3) |
|
(8) |
|
(12) |
|
(13) |
|
|
|
|
|
Inlägg: 113 |
Kommentarer: 22 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Kidnappa mig
Asså seriöst jag pallar inte! De enda jag hör hela tiden är faan klagomål och en jävla massa skitsnack hela tiden. Jag kan inte göra allt rätt jämt och har du något att säga mig så säg de istället för att gå omkring och säga de till alla andra. Blir så jävla trött på de här!
Jag har inte tid så att det räcker, dagarna räcker inte till för allt som jag måste hinna göra. Varje dag känns som en jävla pest för tillfället. Vill bara ge bort mitt liv till en annan person för ett tag och lägga mig under täcket och sova bort mina bekymmer.
Varför kan det inte fortfarande vara som de var när man var liten? Bekymmer var när man hade ramlat och skrapat upp knät, men det löstes snabbt genom att mamma blåste och satte på plåster. Bråk var när man inte kunde leka med mer än en person och den tredje personen skvallrade för sin mamma. Kärlek var när man skickade fram sin kompis för att fråga chans på killen som man tyckte var söt och som man sedan knappt vågade pussa.
Varför blir allt mycket svårare när man blir äldre? För att man måste vara vuxen? För att man ska kunna ta ansvar? För att man ska kunna leva på egen hand?
Fuck de! Jag vill inte vara vuxen, jag vill inte ta en massa jävla ansvar. Jag vill vara liten och gråta i mammas famn och att allt ska gå över genom en blåsning och ett plåster.
Ge mej ett uppskrapat knä istället för ett uppskrapat hjärta
|
28 April 2008
| Allt och lite till
| 0 kommentar
|
|
|
|