jag är uppe, vaken, inte tillsängliggandes och jag är bakfull. Dagen efter en härlig fylla påminns jag av familjens antabusgen som sätter sig på tvären och jag blir dålig, riktig dålig och jag får sen en AHA-upplevelse och påminns om att det här är anledningen till att jag inte dricker. Fast idag är antabusgenen inte alls så hemsk som den kan vara, inte ens i närheten, men den är lagom hemsk, sådär så man bir smått påmind iallafall. Men det går över. Nu ska jag slava framför spisen och tänker jag knalla iväg till jobbet. Bakfylla på jobbet är dock inte att rekomendera, men vi gråter inte för det.