Märktes verkligen på Jenta att hon inte har gjort något på ett tag. Lite  överladdad om man säger så...Dagen till ära vad även husse med i skogen:-)

Vi började med att lägga spår, jag och Lisa la varandras spår och Jentas blev ganska långt, nästan 300m skulle jag tippa. Under tiden spåren låg till sig påbörjades en patrullstig med vindmarkering. Eftersom Jenta fortfarande löper fick vi gå sist, vilket resulterade i att tiden drog iväg så jag valde att gå spåret innan patrulleringen.

Hon tog spårupptaget fint men sen bar det iväg i full galopp i jättehögt ris och sån där Posh eller vad det heter...(Högt ris som dessutom luktar ganska starkt.) Det var såklart jättesvårt, speciellt när man har så bråttom som den här unga lilla damen har en vana att ha i ALLTING hon tar sig för... Hon gick över första apporten (men spårade precis över den). Vid nästa apport fick jag hålla emot och hon hittade den, TILLSLUT. Sen svävade hon iväg, eftersom jag inte hade riktig koll på var spåret gick. Hon kämpade på asbra och det var svårt och riktigt jobbigt både p.g.a. terrängen och värmen. Stannade och vattnade, backade tillbaka och släppte på igen. Nu gick det bättre och vi kom på rätt väg...Dock gick hon över ytterligare en apport men jag höll emot henne så hon fick belöning för sitt slit. Nu äntligen började hon gå ner i tempo vilket med en gång resulterar i bättre noggrannhet, samtidigt som terrängen blev lite lättare. Sista tredjedelen av spåret gick FIIINT:-) Hon markerade de två resterande apporterna jättebra och blev glad när hon hittade dom.

Summa:  Hon kämpar verkligen som en gnu, dock har hon för bråttom och inte tillräcklig spårrutin för att reda ut tapp, speciellt i svår terräng... Är ändå glad och nöjd över att hon höll ihop och fixade sista delen av spåret så galant efter att ha varit ute i spenaten.

Att tänka på:  Måste få ner tempot och upp noggrannheten, särskilt i början av spåret. Ska iväg och spåra ikväll (när de andra tränar sök), då är planen att lägga snusdosor med kattmat, tätt och efter bara 20 m...

Nästan direkt när vi kom tillbaks från spåret var det dags för oss att gå patrullstigen. Det gick väl så där...Vinden hade mojnat under kvällen och trots att de hade flyttat runt figgen var det svårt att komma i rätt vind. Dessutom fanns det ju massa spår från tidigare deltagare så Jenta visste inte riktigt vad hon skulle leta efter. Hon är ju otroligt uppmärksam och markerar ju i stort sett ALLT. Folk som pratar, en vindpust, fåglar, löv...ja inte mycket som går henne förbi. Fick väl ingen klockren vindmarkering på figurandet om ni frågar mig, men på någon blandning av spår och vind fick hon iaf dra in i skogen och fram till figgen. Bättre lycka nästa gång:-)

Som avslutning på kvällen gjorde vi en platsliggning i skogen. Hon är verkligen en pärla min lilla skrutta. Ägnar inte de andra hundarna en blick och låg lugnt och fint och kikade på matte. Hon la t.o.m. ner hakan i backen ett flertal gånger och då kunde jag självklart inte motstå att gå tillbaka och belöna. Vore så läckert att få till en sådan plats på henne;-)