Sol, sol, sol, Ja man förstår ju varför det fanns/finns männsikor som dyrkade solguden. I den egyptiska mytologin är det Ra som är solgud. Han färdas under dagarna på en solbåt. I båten förändras han ständigt. I början av resan, på morgonen, är han liten och nyfödd. Han byter skepnad och på kvällen är han gammal och döende. Nästa morgon föds han på nytt. Tänk om man hade ett sånt liv? Låter ju inte precis underhållande. Tur jag inte är solgud i egypten.I nordisk mytologi personifieras solen av en gudinna som heter just Sol. Hon färdas varje dag på himlen i sin vagn, dragen av hästarna Arvaker och Allsvinn. Sol kallades även Sunna eller Sunne och av detta kommer ordet söndag, alltså solens dag. Ja då låter ju det lite mer attraktiv ju, men ändå nej tack tror jag avstår den även.I grekisk mytologi är Apollon en solgud. Han är också ljusets, skaldekonstens och musikens gud. Han ger insperation åt skalder och har lyran som sitt speciella instrument. Apollon slår sig till slut ner i Delfi för att vara Oraklet i Delfis gud. Han månar om människans renhet, den som begått brott måste renas. Jaha, ok men tror faktiskt jag avstår den åxå..Inkaindianerna hade stor respekt för livet efter döden och begravningsritualerna för de avlidna var ambitiösa. De döda begravdes i sittande ställning vända mot den uppstigande solen för att mötas av solguden Inti. Okay!? men är det så bra med solen efter döden? Nä avstår den åxå faktiskt, Så här letar man efter en solgud man kan dyrka. Men jag kom på att dyrka själva solen i stället, istället för alla dessa figurer jag hittade. Får skapa mig ett egen tro och tempel. Men till dess ska jag njuta av solen.

kram på er där ute!