Ni som inte läste om min nya bästa vän, läs det på blogg där uppe ;P
Tänkte bara skriva en dikt (a), ni har kanske hört en liknande? Tro mig denna gjorde jag helt själv, men den liknar en annan fast samtidigt inte. Kommentera mer än gärna.
Hon står på kanten av bron och tittar ner i det mörka vattnet..
Ett litet kliv och hon finns ej mer..
Hon sluter sakta sina ögon och känner vinden i hennes hår..
Nerför kinden rinner sakta ner en tår..
I handen har hon ett kort på sin far..
Hon viskar: jag klarar inte mer..
När hon precis ska ta det sista klivet från bron..
Hör hon en röst: hoppa inte, vi löser det tillsammans.
Hon vänder sig om och ser sin far som skriker..
Men hon bryr sig inte, hon orkar inte mer..
Hon tar ett sista andetag och försvinner ner i djupet..
Hennes fars skrik blir det sista hon hör..
Hennes fars sorgsna ögon blir det sisa hon ser..
Skrivet av: Lisa Lind
Diktens namn: Djupet
