Jag älskar att ge människor komplimanger oavsett om jag känner dom eller inte. Det ger mig en tillfredställande känsla att se någon annan känna sig uppskattat eller bli glad över dom verbala viktigheter jag kastar ur mig. Det gör mig glad. Det som jag inte gillar med komplimanger är att få dom själv. jag har återigen kommit fram till att jag är bäst i att vara sämst i på att ta komplimanger. Är inte det konstigt?
att ge mig komplimanger får mig att känna mig illa till mods, ungefär som att människor ger mig falska förhoppningar om att jag fatiskt är bra på något. kan man ha lägre tankar om sig själv? egentligen vet jag att jag är rätt bra på många saker, med risk för att ha fel tänker jag inte räkna upp några av dom här, för att jag vill gärna fortsätta tro att jag är bra på dom. Det är också ett av mina problem (av många?), att jag vågar inte säga saker jag är bra på för då kanske det visar sig att jag inte alls är det. Så när någon ger mig en komplimang brukar jag mest le lite snett, studera mina skor som om jag hittat något intressant och mummla något i stil med neandertalarspråk. Jag blir illa till mods, för att innerst inne vet jag att det inte kan vara sant, för jag är inte bra på något, men egentligen är jag bra på jävligt mycket, det är bara det att ni vet inte vad det är och jag skulle aldrig tala om det för er, för då kanske det visar sig att jag inte alls är bra, på någonting.