Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
December (2019)
>>


NU är botten nådd!

Alltihop började 2003, då jag fick bröstcancer. Efter 2 operationer, 7 cellgiftsbehandlingar och 25 strålningsbehandl. och ytterligare 2
bröstplastikoperationer och att min bästa väninna L. dog för 2 år sen av sin bröstcancer, jag fick slåss för att slippa återgå till mitt jobb som var med svårt sjuka och döende människor inom vården, fick börja på en annan arb.plats som bara var "ur askan i elden" inom psykiatrin och jag avskydde varenda sekund där! PLus ytterligare 1 stor rekonstruktionsoperation + lite annat smått&gott och nu är min andra väninna A-L rejält sjuk av sin bröstcancer, så JA, jag har fått nog!

Sakta men säkert har depressionen vuxit till sej och så fort jag fått upp näsan ovanför vattenytan så har nå´t nytt kommit och sköljt över mej igen...

Det som gjorde att jag föll handlöst ner i "den svarta gropen" var att när jag nu skulle flytta i påskas så blev huset jag skulle hyra inte klart, jag bor i ett litet tillfälligt hus, nästan alla ägodelar magasinerade så hade jag inte den fasta plattform under mej som hållt mej uppe tidigare... När både "byggnaden"=jag OCH "grunden"=mitt boende blev skakigt/ostabilt och osäkert så blev det som i Kina nyligen= ALLT RASADE!!!

Sånadär småsaker som att jag hittade rotlöss på några pelargoner var framkallande av ett hysteriskt gråtutbrott, likaså att min lilla kissekatt hoppade upp och rev mej på ryggen... Att laga mat är en bedrift i dagsläget, likaså att gå ut med vovven... MEN jag gör det!

Så nu återstår bara att min mor, som i den här situationen är EN KLIPPA!!! kommer till mej i veckan och tillsammans ska vi packa ihop mina saker(det nödvändigaste) + djuren å till helgen kommer hennes sambo(lika stor klippa han) och så ska de hjälpa mej ner till Gotland igen... Jag behöver helt enkelt stöd och uppbackning runt-om-mej nu en tid. Har saknat närheten till den lilla släkt jag har sen jag blev sjuk 2003.
Hur lång tid det blir på Gotland vet jag inte. Men jag ska må bra nu först och främst!

Hur det blir med PartyLite, pelargoner, mina andra växter mm är sånt som får lösa sej så småningom...
Kramiz

       
18 Maj 2008  | dagliga vedermödor | 6 kommentarer
Kära Anna-Carin! Vad ledsamt det är att du har det så jobbigt. Hoppas innerligt att vistelsen på Gotland gör dig gott så att du kan återvända hem stärk, frisk och glad. Låt dig bli ompysslad och tänk vackra tankar om dig själv! Tänker på dej. Jättekram Katarina
Skrivet av Katarina den 19 Maj 2008 19:20
TACK! Alla ni som skrivit här... Jag LOVAR att skriva här om hur jag mår. Dels för att jag inte orkar "prata" med alla och envar, dels som en bearbetning av allt det jobbiga... Att prata, prata, prata och prata om allt som har skapat krisen är en del av själva läkningen. Kramiz Anna-Carin

Webbplats: http://www.nogg.se/grodhavet
Skrivet av A-C den 19 Maj 2008 14:02
Anna-Carin! För en gångs skull är det dags att du bara tänker på "DIG" och inga andra.....hur hemskt det en låter...att inte tänka/hjälpa andra som är i en jobbig situation, så måste du som sagt var, bara vara egoistisk en längre tid!!!! För annars kommer du i alla fall inte (hur mycket du en vill) kunna ställa upp och hjälpa dem. Skulle själv vilja hjälpa dig med tex flytt, men det funkar inte för mig, eftersom jag också "mår skit" rent fysiskt. Du kommer att må mycket bättre med släkten i din närhet, även om Johanna fortfarande är på fastlandet, så tror/hoppas jag att allt blir bra rill slut! Hälsningar från din vän Anna G
Skrivet av Anna Gustafson den 19 Maj 2008 13:01
Vännen min! Ta det lugnt och låt dig bli ompysslad på Gotland. Det kommer en White Feather på posten som en påminnelse om att aldrig ge upp! Kramar Lena

Webbplats: http://www.nogg.se/lenajonsson
Skrivet av Lena den 19 Maj 2008 11:44
Hej vännen... Blir jätteledsen när jag läser ditt inlägg.- vi har ju inte så mycket kontakt nu för tiden, så jag har ju inte känt till allt tråkigt som hänt kring dig.... men jag förstår verkligen att det blivit dig övermäkrigt, nu när jag läser vad du skriver... Hoppas du kan få lugn och ro i sinnet nu när du når Ditt Gotland, där du kanske har grund och trygghet... Tänker på dig... och du får gärna maila när du känner för det... Kramar i massor till dig//din "gamla" Hospice-vän Jannike

Webbplats: http://www.pyret07.blogg.se
Skrivet av Jannike den 19 Maj 2008 08:11
Känner med och för dig! Vet hur det är när det ena och det andra sköljer över en och man kämpar för att stå upp...Min man och jag har varit nära att ge upp många gånger under de senaste dryga fem åren då vår dotter varit svårt sjuk, då jag blivit sjuk och då flera nära och kära gått bort på rad. Det kan bli så övermäktigt! Jag hoppas att du finner styrkan igen Anna-Carin! Du har ju vanligtvis en rapp och härlig personlighet och jag vill gärna träffa på den igen! Hör gärna av dig på vägen mot ett bättre liv! Jag skulle bli väldigt glad över ett litet meddelande när du känner att du vill och orkar. STOR KRAM!
Skrivet av Helena EW den 19 Maj 2008 06:51
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:




12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & A-C H                                             Skaffa en gratis hemsida