Åh i dag är jag så glad, jo dagen började som igår soc kom och kolla så Felicia var vaken, sen gick vi följe till hennes skola. Sen gick jag hemmåt, En stund senare ringer en annan socialtjänstekvinna. Hon undrar om det är hos mig Micke finns hos(se tidigare blogg) Jag blev först mycket avaktande och undrade varför hon undrar detta osv. Men sedan medgav jag att jag känner till honom osv, mickey låg fortfarande just då. Jag viskade kvickt till mickey att vakna, han förstod ju på mig att något var på gång så han vakna till omedelbart. Men han och jag accepterade att socialen skulle komma med Mickey mamma utan poliser och helt utan bråk. Så de kom ca en havtimm senare och vi satte oss och pratade, Mickey var väldigt tillbackadragen just då, de var så imponerande att han inte hade stuckit innan de kom. Men jag förklarade för dem att han har ingen orsak att rymma från mig om jag sa som det var. Jag gjorde klart för Mickey och den assistenten han uppskattade mest att sitta i köket själva för att prata i lugn och ro.

Jag och Mickeys mamma och en socialassisten satt i tv rummet, vi pratade och disskuterade lite, jag framförde små olika synpunkter jag har om det hela. Och sa till dem vad jag tyckte var bäst och kändes bra. Och Mickey mamma, vad ska jag säga!  Jag har ingen rätt att döma eller kritisera henne, men jag får ha mina åsikter för mig själv.... de var inte av den allra vänligaste tankar.

Men socialen accepterar och även hans mamma godkände att han bor här tills socialen har kunnat ordna ett en bra fosterfamilj till honom. jag blev så glad att jag var tvungen att bärja min glädje.

Vi blev så glada, Vi bestämde efter en stund de hade gått att vi går och äter. Så jag Mickey och min äldsta dotter Li gick och åt, då berättade hur nervös han var och rädslan hade nästan tagit över honom när de var där. Men jag föräkrade för honom att nu kan vi slappna av mer, för nu kan han vara med mig och de andra utan vi behöver kolla efter polis och socialen. Han var så avslappnad, jag var så glad även. Så hittils är dagen bara ett stort plus. Min yngsta dotter ringde och var så orolig och var övertygad om att han inte fanns i våra liv längre, hon blev även så lättad att man hörde hur hon andades ut under press av gråt och oro. Frågade flera gånger om det var sant. Så  hoppas er dag åxå var bra. Krampå er därute