I dag åkte min lilla mickey till ett jourhem! Jag var tvungen att gå hemifrån, blev för jobbigt...
Min lilla monkey, du som fick oss till skratt så många gånger, du som fick mig att känna mig viktig i ditt liv. Sitter här och kommer på mig själv flera gånger att tänka "just det han bor ju inte här längre" Maten, fredagsmyset, hans burk cola, hans små spekulationer om livet. Min dotter sörjer ännu mer, hon fick ju känslor för lillkillen.....
Jag åxå men dock inte på det viset, han blev på något vis sonen jag aldrig fick, när vi pratade innan i dag, sa jag till honom att aldrig aldrig glömma att mitt hem är alltid hans hem.
Så i dag känns det tungt, men vet ju att allt detta är för att hjälpa honom till ett bättre liv, vilket jag hoppas och kommer följa honom mycket länge....
