|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
| (4) |
|
| (8) |
|
| (8) |
|
| (13) |
|
| (16) |
|
| (14) |
|
| (4) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 67 |
| Kommentarer: 6 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Varför?
Varför ska jag alltid falla tillbaka till dig för, vi pratar inte längre, du hatar mig och snackar skit om mig. Du ljuger om mig, och ändå så kan jag inte sluta sakna dig.
Vad är det jag saknar, din falskhet eller vad du gjort mot mig?
Men ändå kan jag inte sluta tänka, tänka på allt fint du gjorde för mig, men jag är så dubbelmoralisk av mig. För skulle du börja prata med mig, vad skulle jag säga dig? Det finns ju egentligen inga ord för vad du gjort mig. Hur skulle jag bete mig mot dig, skulle jag göra en omstart och presentera mig och börja om allt från början, eller skulle jag känna den person du var, och träta om att du fortfarande är sån? Ska man hoppas på att du är likadan, eller skulle du förändrats, skulle man hoppas på att du ljög för människor eller om att du sa att du älskade mig?
Nej, jag vill nog inte, jag vill nog inte att du någonsin kommer tillbaka till mig, inte efter vad du gjorde mig senast. Jag vill nog inte ha tillbaks allting med dig, trots allt. För det är nog fanimig oförlåtligt, hur skulle jag kunna förlåta dig, mig själv och oss?
Du sa att jag hade förstora förväntningar och att jag hoppades för mycket, men hur kan man inte hoppas när du gjorde som du gjorde, du sa en massa saker som jag iaf tyckte var självklara? Jag kanske bara hade fel, jag kanske aldrig var någon för dig. Kanske, kanske inte.. Jag kommer nog alltid få leva med denna känsla, känslan av att vara ovetande och sårbar.
|
|
26 Maj 2008
| Vad som händer
| 0 kommentar
|
|
|
 |
|
