Linda från Wik med fleras hemsida
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


tråden

Ibland tänker jag att allting är det samma som förut. Att alla har samma tankar som då, och att allt stått still. Att ingen har rört på sig. Att det bara är jag som är rörlig. Ibland får jag för mig att ingenting alls förändrats och alla bara har väntat på min återkomst. Det är som när jag flyttade hemifrån första gången. Jag trodde att alla skulle stå med banderoller om hälsa ”den förlorade dottern” välkommen hem igen. Att ryktet skulle sprida sig över byn att nu var minsann Linda tillbaka. Men så stor har jag aldrig varit. Ibland undrar jag om alla de människor jag kommer ihåg minns mig överhuvudtaget. Om de fortfarande tycker att jag är trevlig och reko fast tiden har gått. Ibland tänker jag att jag bara ska kunna gripa tag i tråden igen och att allt ska vara som förut, bara det att vi har blivit äldre allihop. Jag tycker knappt att jag har förändrats rent utseendemässigt. Jag tänker ibland att ingen annan heller har gjort det, men det har gått så många år nu. Och jag vet att vi har förändrats allihop. Vi har fått ”fina linjer i huden” eller kala hjässor eller glasögon eller alltihop på en gång. Det har gått några år men ändå tror jag ibland att vi kommer att ha samma åsikter och vara likadana. Jag vet inte om jag lever för mycket i mina funderingar och tankar om min härliga dåtid. Och visserligen har jag det bra nu, jag säger inget annat. Men tanken kittlar ändå och resan tillbaka med minnenas hjälp är trots allt en flykt från nu. Jag var speciell då, mer speciell än nu och jag kan sakna lite av det jag var då.

-         Det är inte för sent, säger många.

Nej, jag vet men saker och ting förändras och jag kan inte fly in i de där djupa åren igen. Hur mycket jag än vill så kan jag inte göra det igen. Jag har vuxit ifrån det men jag älskar att tänka tillbaka på det som var. Jag önskar att jag fick prata med dem som betyder mycket för mig igen. De som lyfte min blick. De som var så välkommande. De som var så nära och kära och som jag tappat någonstans på vägen. Oj, vad jag önskar att jag hållit lite hårdare om dem. Nu är vi allihop spridda för vinden allihop. Vissa vet jag var dem är men andra har jag ingen aning. Jag fortsätter att leta med ljus och lykta och hoppas att en dag få ta upp tråden där jag släppte den för länge sedan.

/Linda

10 Juni 2008  | folkhögskolevibbar | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Linda s                                             Skaffa en gratis hemsida