Ännu en helg till ända... Denna helg har bestått av:

Ett fältspår med nära en dödenupplevelse på cykelturen hem...

Japp, helgen började dramatiskt. På vägen hem från jobbet i fredags lade jag ut ett spår till Jenta på ett nyslaget gärde hemma. För att tjäna lite tid så tog vi en cykeltur till spåret och det gick förvånansvärt fint. Några små attacker mot däcken med för övrigt lugnt och fint tempo. På vägen hem däremot körde det ihop sig lite då det stod folk mitt i vägen + att vi möter en bil... Jag skärpte upp Jenta och tala om att nu håller du dig i skinnet, det går jättefint förbi människorna, jag pustar ut, släpper lite på kopplet i samma ögonblick som en kattjä**el dyker upp från ingenstans. Jenta blir HELT galen och drar i väg med mig på cykel in i grannes trädgård och ja..ni kan nog tänka er själva...Min enda tanke var - släpp inte kopplet, släpp inte kopplet... Arg som tusan på Jenta och med någon extra adrenalinkick lyckas jag balansera mig upp på vägen igen, fortfarande på cykeln och med Jenta i koppel (om än baklänges). Bilen vi mötte hade som tur var stannat, dom såg väl att det hela inte verkade helt stabilt. Men jag gick segrande ur duellen, vilket är det viktigaste-)

Spåret gick för övrigt riktigt fint... trots att det var en hel hoper kor i hagen bredvid. Skönt att hon kan koncentrera sig på arbete även om hon är kräk...

Jenta har träffat sitt livs yngsta varelse, lilla Cornelia 3 dagar...

Senare på fredagen styrde vi volvon till Tomten och Linda, Jesper, Ludde, Hugo och lilla Cornelia-) Så lite och söt...Jenta tyckte att hon var helt otroligt spännande, speciellt när hon gnydde lite och extra speciellt när hon låg i mattes knä-) Hon var inte elak på något vis, bara VÄLDIGT pussig-)

Ett besök i metropolen Vårgårda, överraskande trevligt-)

Lördag morgon, in i bilen igen, den här gången mot Vårgårda. Planeringsmöte inför tjejmilen som började med en rask promenad, 5an i Vårgårdas motionsspår. En passande aktivitet för en liten Galenjenta, sen var hon nöjd och glad medan vi käkade god mat och myste i Henrik och Julias jättefina lägenhet...

Fotbollsfest som inte blev så festlig som man länge hoppades...

På kvällen åkte vi till Fägre och firande Jolan som var hemma från Umeå. Jenta var med och busade med mitt kusinbarn Philip, lika tokiga båda två. Vi vuxna (eller iaf jag) försökte titta på matchen som var olidligt spännande med fick ett SÅ tråkigt slut:-( Nya tag på onsdag!

Träning på klubben + lite valpmys

I går var jag och Jenta helt lediga medan husse skulle i väg och döma i Vartofta. Vi åkte upp till klubben för första gången på flera månader och visst var det lite aktivitet där:-) Ett par stycken tränade lydnad och sen var det tre små valpisar där och miljötränade. Jag och Jenta gick rundan med Anitas nya valp "Nemo". Så himla söt och lite försiktig schäferkille som kommer bli hur mysig som helst-) Jenta var jätteduktig med honom, även om de såklart fick hållas kopplade. Helst ville hon leka, men när de inte fick det tog hon täten och visade honom allt hon kan. Inget kaxig eller morrig som jag befarade, känns som hon växer till sig, kanske även hon mognar någongång-) Vi tränade lite lydnad och hon är en riktig liten kanonkula. Full fart och som vanligt, fort och fel är Jentas ledord genom livet...En platsliggning ihop med dom andra där hunden intill rusade upp. Jenta ägnade honom inte en blick, full fokuserad på sin matte, det bådar gott!

Jentas hittills svåraste spår genom eländig terräng + långt...

Efter vårt lilla träningspass åkte vi hem till mamma och pappa. Jag skickade ut pappa att lägga ett spår till Jenta medan jag gick en promenad med Jenta och Dino. Jag beordrade pappa att gå ca 200 m och INTE i för risig terräng eftersom jag bara hade 3/4 byxor. Eller hur:-0 Han gör ALLTID så förbannat svåra spår!!! Bara för att han brukar gå spår på klubbens elittävlingar så tror han typ att alla hundar kan spåra 2 km med spetsvinklar genom värsta risen... Nä, så illa är det väl kanske inte, jag är jätteglad att han ställer upp men någon utav oss har lite svårt med avståndsuppfattningen för söndagens spår var BETYDLIGT längre än 200m... I det stora hela gick det bra (förutom att mina ben om möjligt är ännu mer sönderrepade...) Hon tappade bort sig lite i ett hallonsnår där jag är osäker på hur han har gått trots snitslar. Dessutom tror jag hon fick upp ett viltspår eller likanande för hon blev helt galen och bara snurrade runt runt...I det läget vill jag gärna veta EXAKT var spåret går... Annars märker jag en liten tendens att hon arbetar bättre ju jä**igare det är..är det något rastypiskt? Sista 100m spårade hon RIKTIGT fint och då kom belöningen med Paddis helt lägligt:-)

Resten av dagen intog Jenta ryggläge i soffan, tillsammans med husse när han kom hem. Själv gjorde jag ett litet ryck och dammsög hela huset, sen fick det bli pizza, vin och svensk thriller-)

Ikväll tänkte jag försöka hinna med lite markeringsövningar med rulle så vi är väl förberedda inför sökträningen imorgon, jippi!