|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
|
Mars (2024) |
|
|
|
(2) |
|
(4) |
|
(4) |
|
(4) |
|
(5) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(3) |
|
(3) |
|
(3) |
|
(8) |
|
(5) |
|
(5) |
|
(6) |
|
(7) |
|
(7) |
|
(6) |
|
(7) |
|
(5) |
|
(6) |
|
(9) |
|
(8) |
|
(8) |
|
(4) |
|
(7) |
|
(9) |
|
(8) |
|
(8) |
|
(6) |
|
(9) |
|
(9) |
|
(6) |
|
(12) |
|
(10) |
|
(10) |
|
(17) |
|
(32) |
|
(8) |
|
|
|
|
|
Inlägg: 284 |
Kommentarer: 76 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Great southern land / In repair
För ett tag sedan skrev jag här i bloggen att jag kommit till några slutsatser när det gäller Australien. Sedan dess har det inte känts som läge att återkomma till det här i inläggen, men nu tänkte jag skriva lite kortfattat om hur jag tänker om detta vackra land i nuläget.
För det första: Nästa gång jag återvänder till Australien (för det har jag inga tvivel alls om att jag kommer göra), så tänker jag stanna i minst ett år. Antagligen för att plugga (vet inte om jag har några andra alternativ visum-mässigt).
För det andra: För att kunna bo i Australien i ett år eller mer behöver jag känna mig tillräckligt stark och trygg i mig själv för att kunna hantera de kulturkrockar som uppstår där, och de inre slitningar som min ångest och mina självdestruktiva tendenser innebär. Det känner jag inte att jag kan helt i nuläget. Och sådana inre resor sker förstås inte på en natt. (Det gör inte pengasparande heller för den delen).
Slutsatsen blir alltså: Det kommer att dröja innan jag står på australiensisk mark igen. Ganska länge antagligen.
Jag har nu spenderat två vårar i rad (svensk tid räknat) down-under, och det har varit både helvetiskt jobbigt och fantastiskt underbart. Nästa vår kommer jag befinna mig i Sverige. Hela 2009 kommer jag antagligen befinna mig i Sverige (eller i alla fall Europa). Kanske även 2010. Sedan får vi se.
Poängen är hursomhelst att jag behöver stabilitet, en längre tid på samma plats, tid att hitta mig själv som det så poetiskt sägs. Jag kan inte ens försöka förklara hur utvecklande mina hittills två Australien-resor varit; Jag har lärt mig oerhört mycket både om andra och om mig själv. En del lärdomar hade jag kanske helst sluppit dra, men det är sånt man inte kan kontrollera.
Jag har långt många fler pusselbitar i min hand nu än jag hade innan jag gav mig av i januari förra året. Nu behöver jag tid och ro att försöka sätta dem samman.
Det är förstås inte bara tiden på resande fot som gjort allt detta, utan även tiden här hemma inimellan, MEN jag kan inte nog understryka hur viktiga de sammanlagt knappt 8 månaderna jag spenderat på andra sidan jordklotet varit. Jag känner det som att jag under de månaderna växte och mognade som om det istället handlat om år. Snabbspolning liksom.
Och visst har det sina bieffekter, att befinna sig i vissa extrema situationer kan förstås innebära extrema känslostormar, men - jag ångrar ingenting. Inte på det stora hela.
Kortfattat var det ja... hehe.
Det finns så mycket mer jag skulle kunna säga. Jag skulle kunna dyka in mer på vilka kulturkrockar jag personligen upplevde och hur oväntat mycket de påverkade mig, eller skriva sida upp och sida ner om vilket otroligt vackert och mångfacetterat Australien är (den procentdel jag haft lyckan att få se), men det gör jag inte nu. Kanske någon annan gång.
Vi får se :)
Nedan, en underbar text av John Mayer som jag tror kan stämma in på oss alla i olika grad. Är vi inte alla "under reperation", under ständig utveckling, på väg mot kärnan av oss själva?
KRAMAR
IN REPAIR - JOHN MAYER
Too many shadows in my room Too many hours in this midnight Too many corners in my mind So much to do to set my heart right
Oh, it´s taking so long, I could be wrong, I could be ready Oh, but if I take my heart´s advice, I should assume it´s still unsteady I am in repair, I am in repair
Stood on the corner for a while To wait for the wind to blow down on me Hoping it takes with it my old ways And brings some brand new luck upon me
Oh, it´s taking so long, I could be wrong, I could be ready Oh, but if I take my heart´s advice, I should assume it´s still unsteady I am in repair, I am in repair
And now I´m walking in the park And all of the birds they dance below me Maybe when things turn green again, it will be good to say you know me
Oh, it´s taking so long, I could be wrong, I could be ready Oh, but if i take my heart´s advice, I should assume it´s still unsteady Oh, I´m never really ready, yeah, oh, I´m never really ready I´m in repair, I´m not together but I´m getting there I´m in repair, I´m not together but I´m getting there I´m in repair, I´m not together but I´m getting there I´m in repair, I´m not together but I´m getting there I´m in repair, I´m not together but I´m getting there...
|
14 Juli 2008
| Allt och inget
| 1 kommentar
|
|
|
|