|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (4) |
|
| (9) |
|
| (3) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (4) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (6) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 73 |
| Kommentarer: 60 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Pudelägarens tankar
En god vän på ett forum har tänkt till:
Att raka eller icke raka det är frågan:
Månn ädlare att borsta och utreda
en trassligs pudels knut och tovor eller
att ta till trimmern mot en matta av päls
och göra slut med den med ens - Att dö
att snagga - intet vidare - att veta
att uti pälsen finna hjärtehunden
och alla dessa tusental av prommenader,
som äro hundens arvedel.
Det vore en vore en nåd att stilla bedja om. Att dö,
att klippa, klippa ! Kanske också raka?
Se däri ligger knuten - Ty i frisyren-
Var pudeln på utställningen månde komma,
När pälsens tunga skrud vi kastat av,
Det tål att tänka på. Den tanken skapar
vårt hela långa pälsvårds elände;
Ty vem fördrog domarns spe och gissel,
Tvåans vrånget, kritikens hån,
Föraktad kärleks kval, Senfärdig SKK,
Närgången ringbedömning och de sparkar,
lappen ger den tåliga utställaren,
Om själv man kunde gifva sig qvittens
med tians skär? Vem gick och släpade
i svett och möda under tofsningsoket,
Om fasan ej för något efter rakningen,
De otäcka snagget, varifrån
man inte återvänder, skrämde viljan,
Att hellre bära vår vanda lejon,
Än fly till lammet, som vi icke känna?
Så gör oss standard till pultroner alla,
Så går beslutsamhetens friska hy,
I eftertankens kranka blekhet över.
|
|
8 Augusti 2008
| Allmänt
| 0 kommentar
|
|
|
 |
|
